Den 21 december ungefär klockan 10:19 inträffar återigen Vintersolståndet. Det är årets kortaste dag med cirka 6 timmar och 32 minuter av ”dag” eller solljus. Detta innebär drygt 17 timmar och 28 minuter av ”natt” eller mörker.
Frågan är vad man ska göra med de korta timmar av dag som vi har för att kunna uthärda det kommande, långa och ibland skräckinjagande mörkret? Förr i Norden ansåg man nämligen att på just denna längsta natt av nätter så var det ovanligt mycket aktivitet från väsen och farliga varelser av det mer övernaturliga slaget.
Förr i Sverige, runt år 800-1000 ägnade sig vikingarna åt det så kallade midvinterblotet, där man bland annat offrade mat, säd, djur, människor, redskap och annat som man menade kunde säkerställa att solen och Ljuset återvände. I modern tid firar dagens hedningar (eller folk med Forn-Nordisk tro) med att offra frukt, bär, nötter och annan mat. Att offra djur eller människor är Gudskelov bortplockat sen länge, men med det inte själva andemeningen i att blota. Man vill få gudomliga makters gunst genom att offra någonting åt dom.
Genom att snegla på Nordens gamla (och mer moderna) hedniska traditioner och ställa dessa mot Golden Dawn traditionen (vilken H.O.G.M.+R. är en del utav) så kan man undersöka om man kan hitta likheter och nytta av dessa.
Golden Dawn traditionen fokuserar främst på att rena och förädla människans, hennes själ, psyke och kropp (dvs mikrokosmos) så att vi kan komma i en ren och obefläckad kontakt med vårt innersta väsen, vår ”Gudsgnista”, eller vår högsta och personliga idé om Gud. Vi ämnar att ”bli mer än människa”. Med detta menas i kort att man inte längre är slav under drifter, begär och materian utan vägleds och genomstrålas av något ’Högre’. För att kunna närma sig ett sådant gigantiskt arbete så måste man först undersöka och lära känna varje liten del av sig själv. Det är särskilt vårt sinne (det medvetna och omedvetna) och vår personlighet som kräver extra mycket omtanke och studium.
Detta innebär att vi undersöker det som är ljust och positivt inom oss, men även det som upplevs mörkt och negativt ty endast genom att våga möta och lära känna HELA sitt ’själv’ får man en ökad förmåga att förändra sig själv.
Det kan förstås vara en oerhört skrämmande uppgift, särskilt när man når och upptäcker de mörka sidor hos sig själv som man helst vill glömma bort och tränga undan djupt inom sig själv. Man behöver en stor portion mod och kraft för att våga sig på detta möte och när detta väl sker så behöver man någonting att luta sig mot, ett stöd och vägledning, för att ett sådant möte ska leda till visdom och förädling istället för förvirring och en flykt från sig själv. Inom vår tradition åkallar vi det Högsta vi känner till, Det Gudomliga Ljuset (för att nämna en definition på det), inom och utom oss själva för att låta detta Ljus vägleda oss i vårt arbete med oss själva.
Om vi vänder oss åter till Nordens Midvinterblot och den fornnordiska tron så skulle man kunna jämföra åkallelsen av Det Gudomliga Ljuset med midvinterblotets offergåvor för det återvändande Ljuset. Vi kan även jämföra rädslan för att möta sig själv med forntidens rädsla för de mörka väsen och varelser som särskilt härjade runt under just vintersolståndets natt.
Vad blir då en möjlig lärdom av detta?
Genom midvinterblotets offergåva, dvs åkallelse av Det Gudomliga Ljuset, får vi genom löftet av Solens återkomst, kraft och mod nog att våga möta och bemästra de monster (våra rädslor) som härjar under Vintersolståndets natt för att sedan välkomna en ny dag, Solens återkomst och ett hopp om en bättre framtid.
Med dessa kåserier önskar Den Hermetiska Orden av den Gryende Morgonrodnaden eder ett kommande, gott Vintersolstånd.
Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden 