Månadsarkiv: april 2014

En internationell konfederation av oberoende Tempel och Ordenssällskap

Ouroborus Sigill

Saxat från avsnittet Konfederation under fliken ”Orden”: Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden utgör en del av ett vidsträckt nätverk av Tempel och Ordenssällskap över hela världen vilket har samlat sig och organiserat sig under en gemensam Konfederation. Denna är endast känd för den yttre världen under sin akronym S. et R+C. F. T. och dess verkliga namn i sin fullhet är endast en angelägenhet för dess medlemmar och för dess invigda. H∴O∴G∴M+R∴ utgör en central medlem såsom en av de ursprungliga grundarna och initiativtagarna till Konfederationen och vars Modertempel utgör den äldsta och ursprungliga initiatoriska skolan. Vi vill dock kungöra Konfederationens sigill vilket uttrycker mången mysterier sammanfattade i sin symbolik (se ovan).

Denna Konfederation är ett edsförbund mellan självständiga och autonoma Ordenssällskap och Tempel inom den Hermetiska och Rosenkorsiska Traditionen som delar en Traditionalistisk kultur- och historiesyn, inte minst angående den Västerländska Esoteriska Traditionen självt. Samtliga medlemmar av Konfederationen arbetar inom Golden Dawn-traditionen specifikt och i andra Hermetiska, Rosenkorsiska och Qabalistiska traditioner i allmänhet. Konfederationen har satt som sitt främsta mål att upprätthålla Traditionens råmärken och att erbjuda lämpliga kandidater en Traditionell invigning och undervisning i de urtida och klassiska mysterierna såsom utgörande en vitalt alternativ till vår moderna och postmoderna världs rådande materialistiska och reduktionistiska paradigm.

S. et R+C. F. T. ämnar att skapa en gemensam kvalitetsstandard för den Yttre eller Första Ordens initiatoriska system, träning och undervisning. Inom ramen för denna minsta gemensamma nämnare arbetar varje konfedererad Yttre Orden självständigt under full autonomi och eget namn. Konfederationen är uppdelad i regionala jurisdiktioner vilket definieras och sammanbinds av gemensamma geografiska, språkliga, etniska, kulturella och/eller historiska nämnare. Exempelvis utgör H∴O∴G∴M+R∴ den nordiska eller hyperboreiska jurisdiktionen av S. et R+C. F. T. vilket i dagsläget omfattar alla nordiska länder (Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Åland, Färöarna och Grönland) samt de baltiska länderna (Estland, Lettland och Litauen).

Samtliga konfedererade Ordnar i Det Yttre lyder under och delar en gemensam Inre eller Andra Orden. Denna Inre Orden är i sin tur i regel uppdelad i olika Kollegier vilket i de flesta fall sammanfaller med de regionala jurisdiktionerna. Var och en av de konfedererade Ordnarna i Det Yttre är auktoriserade av De Högt Ärade Ledarna för Den Andra Orden och svarar mot dem i alla sina förehavanden. På detta sätt upprätthåller S. et R+C. F. T. den traditionella hierarkien och slöjan mellan De Yttre och Inre Mysterierna. Konfederationens högste översyningsman är dess Archon Basileus eller Basilinna vilket bemyndigar Den Inre Orden i kraft av Graden Adeptus Exemptus 7°=4°. Var och en av de konfedererade Ordnarna i Det Yttre väljer ut kandidater för upptagning och ansvarar självständigt för den individuella initiatoriska processen och undervisningen av sina initierade inom ramen för sin geografiska jurisdiktion under stående dispens från Den Inre Orden.

De Högt Ärade Ledarna för Den Andra Orden kan i undantagsfall ta speciella hänsyn och utfärda en särskild dispens att efter en formell ansökan till S. et R+C. F. T. låta upptaga och genom privilegiebrev auktorisera ett redan etablerat autonomt och oberoende Tempel, utan någon aktuell anknytning till ett redan existerande ordenssällskap, under förutsättningen att det före sin upptagning efterföljer Traditionens råmärken och upprätthåller en hög kvalitet i sin verksamhet åtminstone enligt följande:

  • Troget arbetar initiatoriskt enligt 1888 års allmänna reformation med Graderna och studieplanen såsom traditionellt har angivits av Hermetic Order of the Golden Dawn (1888–1903), Rosicrucian Order of Alpha Omega (1901–1939) eller Stella Matutina (1903–1972), från Neofyt 0°=0° upp till Adeptus Minor 5°=6°, väglett av publicerad litteratur och officiella manuskript, samt idkar avhållsamhet från att rekonstruera några av Graderna bortom den mindre adeptens.
  • Betonar kvalitet framför kvantitet vid urvalet av sina kandidater samt upprätthåller en hög standard i undervisningen och träningen av sina invigda, underkastande dem stränga kriterier och rigorösa fordringar för befordran till högre Grad med krävande skriftliga och praktiska examinationer.
  • Administrerar och styr verksamheten enligt ett traditionellt tredelad ledarskap inom ramen för en Imperator (ledare), Praemonstrator (lärare) och Cancellarius (arkivarie), tillsammans med en temporärt installerad Hierofant (initiator) som leder ett ämbetsmannalag bestående av en Hegemon (psykopomp), Hiereus (offerpräst), Kerux (härold), Stolistes (vattuman), Dadouchos (fackelbärare) och Vaktpost.
  • Kräver av sina invigda medlemmar ett aktivt deltagande i Templets aktiviteter och obligatorisk närvaro vid regelbundna sammankomster på en månatlig basis samt förpliktigar dem att ta kollektivt ansvar för skötseln av verksamheten, ej blott begränsat till inbetalningen av medlemsavgifter, och att officiera såsom ämbetsmän i samband med invigningar och befordringar eller andra former av ceremoniellt arbete i grupp.
  • Efterlever de traditionella trohetsederna såsom invigda, i synnerhet exemplifierat genom Neofytens och Adeptens förpliktelser, och i synnerhet helgar tystlåtenhetens heliga principer, med reservation för att upprätthålla en semi-offentlig tillvaro där Templets existens må vara allmänt känd, antingen lokalt eller på Internet, men där dess verksamhet, mötesplatser, dokumentation och medlemsmatrikel hålls helt hemlig.
  • Avhåller sig från mottraditionell och nyandlig dubiös verksamhet såsom aggressiv marknadsföring, kommersialism, profanering, sekterism, självinvigning, seriell invigning, astral invigning, kanalisering och spiritism eller att blanda upp traditionell hermetisk och qabalistisk undervisning med nymodigheter såsom nyhedendom, nyshamanism, thelema, kaosmagi, mörkermagi, satanism, ateism, teosofism, antroposofi, new age, reiki, nyyoga, nytantra, etc., för att bevara den traditionella läran obefläckad.
  • Efterföljer en traditionalistisk kultur- och historiesyn, inte minst på andlighet och religion, dels enligt den perenniella eller traditionella skolan såsom stadfäst av bl.a. René Guénon, Ananda Coomaraswamy, Julius Evola, Frithjof Schuon och Mircea Eliade, och dels genom tron på den möjliga existensen av en ursprunglig hermetisk tradition som har förmedlats sedan antiken fram till modern tid genom ett urtida brödraskap officiellt känt såsom Den Tredje Orden vilket genom sändebud agerandes såsom Hemliga Ledare historiskt har överfört esoterisk undervisning och auktorisation till Den Andra Orden.

De Högt Ärade Ledarna för Den Andra Orden kommer efter godkänd ansökan om medlemskap och upptagning i Konfederationen att reglera Templets verksamhet enligt en individuell konverteringsplan för att anpassa det enligt Reformatio Fraternitatas Ad Rosae Crucis Anno 1999 och Reformatio Minore Anno 2010 (de allmänna respektive mindre reformationerna). Samtliga medlemmar i detta nyauktoriserade och konfedererade Tempel kommer att få sina Grader kollektivt tillerkända och dess tidigare ledarskap likaledes bibehålla sin status inom Konfederationen. Templet kommer i sin tur att antingen ingå i en befintlig jurisdiktion eller utgöra Modertemplet i en helt nygrundad konfedererad jurisdiktion.

Lämna en kommentar

Under Kommuniké, Nyheter

Angående våra esoteriska traditioner och ockulta strömningar

Hermes Mercurius Trismegistus

Saxat från det nya avsnittet Traditioner under fliken ”Orden”: Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden har sin huvudsakliga grund i Golden Dawn-traditionen och i vad som har kommit att kallas för Västerländska Mysterietraditionen (Western Mystery Tradition). Relevant Golden Dawn-tradition definieras här såsom den lära, både i dokumentform och muntligen förmedlad, som har sitt ursprung i Hermetic Order of the G∴D∴ (W. W. Westcott), Rosicrucian Order of A∴O∴ (S. L. MacGregor Mathers) och Stella Matutina (R. W. Felkin). Den Västerländska Mysterietraditionen definieras såsom den lära som har utvecklats av Adepter ur någon av dessa tre ursprungliga ordenssällskap och som har förmedlats till vår Orden genom dokument, litteratur och muntlig tradition, främst från Paul Foster Case, Dion Fortune och Israel Regardie, och i begränsad omfattning från Aleister Crowley. Dessa traditioner och undertraditioner har förmedlats till H∴O∴G∴M+R∴ genom ordenssällskap såsom Ordre Rosicrucien de l’Alpha et Omega (Jean-Pascal Ruggiu), Hermetic Order of the Golden Dawn (Cris Monnastre), Servants of the Light (Dolores Aschcroft-Nowicki) och Builders of the Adytum (Paul Foster Case).

H∴O∴G∴M+R∴ hämtar även sin inspiration och sina läror från den äldre Rosenkors-traditionen, såsom den har blivit representerad genom olika manifest, som i Thesaurus Thesaurorum (1580), Naometria (1604), Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615), Christian Rosencreutz Alkemiska Bröllop (1616), Themis Aurea (1618), Codex Rosae Crucis (1650), Geheime Figuren der Rosenkreuzer (1785), etc., förmedlat genom diverse alkemiska ordenssällskap verksamma under den moderna tidseran, såsom Die Unzertrennlichen/Sincera Confoederatio (Johann Valentin Andreae), Gold und Rosenkreutz Orden/Fraternitas Rosae et Aurea Crucis (Samuel Richter), Fratres Lucis/Asiatiske Bröderne (Hans Heinrich von Ecker und Eckhoffen), Egyptiska Frimureriet/Misraïmriten (Alessandro Cagliostro), Loge St. John de l’Aurore Naissante/sur Aufgehenden Morgenröthe (Franz Josef Molitor), Societas Rosae+Crucis (Sigismund Bacstrom) och Frères Aînés de la Rose Croix (Roger Caro).

Vidare finner vår Orden inspiration i de Hermetiska och Kristna Qabalistiska traditioner så som de framför allt har formulerats och utvecklats under medeltiden och renässansen av Dante Alighieri och gruppen Fedeli d’Amore, Marsilio Ficino och Giovanni Pico della Mirandola tillhörande Den Platonska Akademin i Florens, samt de hermetiska filosoferna Giordano Bruno och Tommaso Campanella. Även magiker och alkemister såsom Geber, Nicolas Flamel, Johannes Trithemius, Henry Cornelius Agrippa von Nettesheim, Theophrastus ”Paracelsus” Bombastus von Hohenheim, John Dee, Edward Kelley, Simon Studion, Michael Sendivogius, Heinrich Khunrath, Henricus Madathanus, Basilius Valentinus, Michael Meier, Robert Fludd, Thomas Vaughan och Eirenaeus Philalethes utgör en stor inspiration för vår Orden. Vi erkänner även moderna alkemister som Cyliani, och inte minst Fulcanelli och hans närmaste elev Eugène Canseliet såsom auktoriteter, samt Solazaref och Jean Dubuis i ett senare led som viktiga kännare av Den Konungsliga Konsten.

Vår Orden finner även den tyska teosofin som en viktig del av den kristna esoteriska traditionen, så som den representeras av Jacob Böhme, Dr. John Portage och Johann Georg Gichtel, samt den specifika pansofiska form som denna tog inom den rosenkorsiska rörelsen såsom framfört av Johan Amos Comenius. Vi beundrar även Louis Claude de Saint Martin, ”Den Okände Filosofen”, och hans lära om hjärtats väg. Orden erkänner även den Salomoniska traditionen såsom utgörande en essentiell del av den kristna esoteriska och qabalistiska traditionen med sitt rika arv av grimoire-litteratur, såsom Picatrix, Ajnas, Abramelin, Liber Juratus, Clavicula Salomonis, Grimoirum Verum, Lemegeton och Liber Armadel. Vidare finner vi romantiken som en viktig inspirationskälla till vår Ordens tradition, vilket bl.a. utmynnade i 1800-talets ockulta renässans med viktiga författare som Francis Barrett, Edward Bulwer-Lytton, Frederick Hockley, Eliphas Levi, Paschal Beverly Randolph, Giustiniano Lebano, Kenneth MacKenzie, Giuliano Kremmerz och Gérard ”Paupus” Encausse.

Eftersom H∴O∴G∴M+R∴ är en Qabalistisk Orden så utgör de medeltida verken Sefer Yetzirah, Sefer HaBahir och Sefer Zohar, samt det alkemiska verket Asch Metzaref, kanoniska texter i vår undervisning. Med det är i synnerhet den qabalistiska skola som inleddes av Isaac ”Ari” Luria som utgör det största fokus i vår Orden, Den Lurianska Qabalah, i synnerhet som den kom att utvecklas av Nathan av Gaza såsom utgörande en teosofi kring den messianska figuren Sabbatai Zevi. Denna kom att kallas Den Sabbateiska Qabalah, överförd till den moderna tidseran genom den turkiska Dönmeh-sekten och dess messianska avatarer Jacob Querido, Berechiah Russo (Osman Baba) och Jakob Frank i ett sista led under 1700-talets senare hälft, en lära som överfördes till de rosenkorsiska Asiatiske Bröderne genom förmedlan av Moshe Dobruschka och Efraim Josef Hierschfield. Bland de kristna Qabalisterna viktiga för vår Orden skall även nämnas Athanasius Kircher, Georg von Welling och Christian Knorr von Rosenroth, vars verk Kabbala Denudata utgör en kanonisk text i vår Orden.

Sist men inte minst söker våra bröder och systrar i H∴O∴G∴M+R∴ inspiration i antikens initiatoriska mysterietraditioner vilka har utgått från Alexandria som ett andligt och kulturellt centra, främst representerat av de nypytagoréanska, hermetiska, gnostiska och nyplatonska skolorna, företrätt av så framstående personligheter som Numenius från Apamea, Apollonios från Tyana, Hermes Trismegistus, Zosimos från Panopolis, Basilides, Valentinus, Plotinus, Origenes, Porphyrios från Tyre, Iamblichos från Chalkis, Proklos från Konstantinopel och Stephanos från Alexandria, författaren av det alkemiska verket De chrysopeia. De kanoniska texterna från denna tid utgörs framför allt av De kaldeiska oraklen, Corpus HermeticumAsclepius, Tabula Smaragdina, Pistis Sophia och Enneaderna. Dessa antikens mästare hämtar i sin tur inspiration från de tre klassiska grekiska filosoferna Pytagoras, Platon och Aristoteles, de tre ensamt viktigaste förgrundsgestalterna i den västerländska esoteriska traditionen. Platons verk Dialoger och Aristoteles Metafysiken utgör två grundtexter i vår Orden.

Det kan ur denna uppräkning av esoteriska traditioner och ockulta strömningar härledas att H∴O∴G∴M+R∴ har sitt primära fokus på den västerländska esoteriska traditionen, så som den har kommit att utvecklas i Främre Orienten och så småningom spridit sig vidare till Europa, genom förmedlan av den arabiska renässansen. Vår Orden är ingen religiös organisation utan undervisar i Den Andliga Vetenskapen, vilket även omfattar djupgående studier av de judeo-kristna religionerna tillsammans med de klassiska hedniska traditionerna, de kaldeiska, egyptiska, grekiska, hellenistiska och romerska i Mellanöstern och medelhavsområdet, samt även nordisk hedendom ty vi är en Hyperboreisk Orden. Detta faktum hindrar oss dock inte att göra komparativa studier av religioner i Fjärran Östern, främst Hiduism och Buddhism, och den österländska esoteriska traditionen såsom tantra, yoga, vajrayana, dzogchen och taoism. Sålunda ansluter vår Orden sig till philosophia perennis och den Traditionella skolan inom religionsfilosofi, såsom utvecklat och förmedlat av René Guénon, Ananda Coomaraswamy, Guido de Giorgio, Julius Evola, Frithjof Schuon, Mircea Eliade och Alain Daniélou, samt svenskarna Ivan Aguéli, Tage Lindbom och Kurt Almqvist.

Not: Viss smärre modifiering har gjorts i informationen om Härkomst med anledning av Dion Fortune’s Fraternity of the Inner Light och avläggaren Servants of the Light, samt Paul Foster Cases Builders of the Adytum, inklusive släktträdet. [Bifogat: Bild på Hermes Trismegistos från en golvfresk i Sienakatedralen, Italien]

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Angående akademisk esoterica

Ithell Colquhoun (Man Ray 1932)

Ett nytt avsnitt Saxat från Apologi under fliken ”Härkomst”: Oberoende källor, trots att de är skeptiska till [Ithell] Colquhouns tes om sambandet mellan den brittiska druidrörelsen och Golden Dawn, medger åtminstone att G. W. MacGregor Reid hade en personlig sekreterare som var initierad i G∴D∴ såsom Adeptus Minor 5°=6° och att MacGregor Reid under en begränsad tid firade vissa högtider med An Uileach Druidh Braithreachas  genom att utföra en viss G∴D∴ ritual kallad ”Golden Dawn” som inledde deras vanliga ceremoni. Trots detta har det gjorts ihärdiga försök av vissa mottraditionella Golden Dawn-författare sedan förra decenniet att underminera Colquhouns författarskap och trovärdighet som källa i historiska frågor, i synnerhet angående Nauda Templets existens vilket antyds vara ett rent fantasifoster kommet ur Dr. Robert A. F. MacGregor Reid, George Watsons son, en teori som har framförts av forskarna Ronald Hutton och Adam Stout. Den senare lär ha sagt följande till en likaledes kritisk Golden Dawn-författare angående Robert Macgregor Reid:

Ronald Hutton and I were musing about the Nuada Lodge, and came to the conclusion that the whole thing was invented by Reid junior as part of his policy of erasing all trace of G W Smith from druidic history while at the same time annexing his achievements. You’ll notice that Ithell Colquhoun mentions Smith’s journal The Pendragon several times, which he had published from his home address in Narbonne Avenue and designated as “the official organ of Mount Nuada of the Ancient Order of Druid Hermetists”. My guess is that she (Colquhoun) asked Robert about this magazine, and he cooked up the ‘Nuada Lodge’ story as a plausible-sounding explanation. Colquhoun’s claim for a connection with Waite seems to be based on similarities between Waite’s regalia and that of the later ADUB, which if anything confirms the suspicion that Robert was at the root of it all. She tells us (pp. 129-30) that a complete set of rites from Waite’s fellowship appeared on the open market: Ronald suggests that Robert might simply have bought them! In short, Nuada Lodge never existed, and that answers your other question about Desmond Bourke, who incidentally I’ve never heard of…

Adam Stout är forskare på University of Wales och Ronald Stutton är professor i historia på University of Bristol. Stout har specialiserat sig på druidism och ansluter sig till den postmoderna relativismen. I Stutton ser vi en kontroversiell forskare som har specialiserat sig på den brittiska nyhedendomen. Han har anslutit sig till den postmoderna rekonstruktionistiska skolan inom nyhedendomen, vilket betonar akademisk forskning framför någon muntlig tradition, och polemiserar starkt mot den traditionalistiska skolan som just betonar den muntliga traditionen och hävdar en levande hednisk tradition och länk till forntida hedendom. Sålunda har det bildats två läger som antingen stödjer hans polemiserande forskning (rekonstruktionisterna) eller som söker att vederlägga hans teser (traditionalisterna). Man kan därför inte mena att Hutton är opartisk utan snarare att han har en preferens för att stödja och bekräfta den rekonstruktionistiska världssynen i sin polemik mot traditionalismen. Båda dessa forskare hyser en skarp skepticism mot alla påståenden om autentisk härkomst av något slag. Enligt vår uppfattning representerar de båda, men i synnerhet Hutton, en mottraditionell strömning. Det är därför inte att förundras över att mottraditionella författare inom Golden Dawn-samhället baserar sina egna slutsatser på de gissningar och spekulationer som Stout ger uttryck för i sitt privata brev, kategoriska påståenden och slutsatser som knappast hade varit gångbara i en akademisk avhandling. [Bifogat: Fotografi på Ithell Colquhoun från 1932 taget av Man Ray, ur Collection du Centre Pompidou]

Lämna en kommentar

Under Nyheter