Höstdagjämningen 2020 infaller den 22 september kl 13:31, svensk tid.
År 2020 har för många varit ett mycket speciellt år. Det som verkligen står ut och som har påverkat oss alla är pandemins uppkomst och manifestation. Helt plötsligt fick människor jorden runt kanske för första gången se och uppleva hur ett så distanserat ord eller begrepp blev en manifest verklighet. Ordet ’Pandemi’, liksom Corona/Covid-19, blev verkligt, fick eget liv och hålls fortfarande vid liv genom våra egna reaktioner på den information som vi får till oss. Antalet smittade ökar för varje dag och nya riktlinjer kring hur vi ska bete oss verkar ändras fort. Likaså förändras våra tankar, känslor och handlingar i samma takt. Vissa väljer att följa riktlinjerna medan andra väljer att strunta i dom. Covid-19 finns mitt ibland oss, både som ett begrepp och som en faktisk smitta, oavsett vilken väg man väljer att gå.
Under årets första kvartal (i Sverige) ökade smittan explosionsartat och strax efter årets Vårdagjämning verkade det som om vi inte alls hade någon som helst kontroll på eller kunskap om denna omvälvande spridning. Men någonstans runt sommarsolståndet hade vi börjat att lära oss mer om hur vi skulle begränsa smittan och det blev långsamt färre och färre per dag som drabbades samtidigt som flera blev friskförklarade. Vi är snart i mitten av september och det verkar nästan som om smittospridningen drastiskt har minskat sin takt, åtminstone i Sverige. Kanske är det så att vid höstdagjämningens tidpunkt så har vi kommit så pass långt att både smittan och pandemins verklighet kan kväsas och kanske lagom till Vintersolståndet dö ut?
Att pandemin i Sverige verkar följa årstidernas gång kan tyckas vara ett märkligt sammanträffande. Det vore lätt att kunna utläsa ett samband och sammanhang. Oavsett som ett sådant samband finns eller ej så kan man åtminstone använda denna synkronicitet som en modell för tankeverksamhet. Det som kan konstateras är att vi människor är en del av den oändliga oceanen av manifestationer, av Skapelsen. Universums och naturens gång drabbar oss varje år, månad, dag och sekund vare sig vi vill det eller ej. Virus, naturkatastrofer, krig och tragedier är en del av vår verklighet precis som stunder av lycka. Det är alltid upp till oss själva att Välja hur vi ska reagera på dessa förändringar. Antingen motsätter vi oss dom hänsynslöst vilket sällan faller ut väl i slutändan. Vi kan också välja att anpassa vi oss och agera på ett så osjälviskt och omtänksamt sätt som möjligt. Det senare är att föredra. Detta kostar oss mycket, särskilt av våra egna personliga önskemål och begär, men inte lika mycket som alternativet. Självklart har våra reaktioner och vårt agerande varit med och till stor del påverkat Pandemins gång och i slutändan kommer det att vara våra valda handlingar som avgör om smittan ska öka, stanna av eller dö ut.
Att anpassa sig till omständigheterna innebär dock inte att man ska vara vek, passiv eller genom inaktivitet tillåta alla drabbningar att ske otyglat ty detta vore blott svaghet. Inte heller ska man hänsynslöst forcera sina egna behov, idéer och preferenser då detta är vägen till ondska. Vi måste finna ett ekvilibrium, en jämvikt mellan våra egna och ”flockens” behov. För att finna denna jämvikt behöver vi först vända blicken inåt, mot vårt eget väsen och titta närmare på vår personlighets olika delar. Vi behöver dessutom göra detta regelbundet. Särskilt viktigt är det att våga närma sig och betrakta de mörkare delarna av oss själva, ty här finner vi kunskapen om naturen bakom våra begär och rädslor. Vi måste låta ett ”Ljus, Högre än vårt Ego” belysa våra skuggområden så att vi må se hur dessa delar påverkar vårt handlande och våra tankar. Det är först när vi är medvetna om vilka krafter som påverkar oss som vi kan göra ett välinformerat val. Det hela handlar i slutändan om Egot och medvetandegörandet av den fria Viljan.
Låt därför denna Höstdagjämning bli ett vittne om hur den mänskliga naturen och viljan kan påverka tingens utkomst. Viljan är ett kraftfullt redskap, men likt ett tveeggat svärd kan den medvetet och omedvetet användas för goda eller onda syfte, för själviska och för medmänskliga. Låt även denna höstdagjämning markera en förhoppning om att i takt med höstens och vinterns intågande måtte pandemin dö ut!
Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden 