G∴D∴

Golden Dawn (”Gyllene Gryning”), fullständigt namn Hermetic Order of the Golden Dawn (förkortat G∴D∴), är ett slutet ockultistiskt och religiöst obundet ordenssällskap som ursprungligen bildades i London, England, 1887 eller 1888 av de tre framstående frimurarna Samuel Liddell MacGregor Mathers, Dr. William Wynn Westcott och Dr. William Robert Woodman. Orden existerade i sin ursprungliga form fram till andra världskrigets utbrott. Under sin glansperiod på 1890-talet skulle den dra till sig individer från Londons intelligentia och konstkretsar, bl.a. så framstående människor som den irländske poeten William Butler Yeats, skådespelerskan Florence Farr, frihetskämpen Maud Gonne, samt författarna Arthur Machen, Arthur Edward Waite och Aleister Crowley.

Symbolen för G∴D∴

Golden Dawn-traditionen är en syntes av många aspekter av den västerländska mysterietraditionen och innehåller så till synes skilda delar som ceremoniell magi, alkemi, meditation, astrologi, numerologi, Henokiansk magi, divination, tarot, astralprojektion med mera. Den är en naturlig utveckling av renässansens ockulta naturfilosofier av vilka de största inspirationskällorna var Henry Cornelius Agrippa, Paracelsus och John Dee, men också av den lära som lades fram av den franske ockultisten Eliphas Levi vilket var en av förgrundsfigurerna i 1800-talets ockulta renässans. Liksom dessa författare har Golden Dawn-traditionen sin filosofiska grund till huvudsak i Hermetismen, Qabalah och i Frimureriet. Vidare hämtar den inspiration också ur Zoroasters läror, eleusinska mysterierna, gnosticismen, samt ur de nypythagoreiska och  nyplatonska lärorna. Den baserar sig också på den egyptiska mytologin och av naturliga skäl i den judiskt-kristna religionen. Men framför allt, och tack vare sin strävan efter eklekticism eller synkretism, utgör Golden Dawn en förnäm representant för den Rosenkorsiska traditionen.

Rosenkorset i Golden Dawn

Ordens Adepter är specialister på invokationens (åkallandets), evokationens (frammanadets) och divinationens (oraklets) konster, men varnas för att inte profanera dessa till simpelt mirakelarbete utan lär sig att alltid hålla ett högre mål med sin vetenskap och konst, nämligen den att ytterst förena sig med sin Gud eller Det Enda, och i processen transmutera hela sitt väsen med syftet att bli gudomliggjorda. Som ett primärt stadium i denna andliga transformation syftar den magiska träningen som erhålls i Orden att kulminera i det som så poetiskt kallas för ”Kunskap och Konversation med den Helige Skyddsängeln” vilket på sikt leder till medvetandegörandet av Det Högre Självet. Det är denna form av högre magi med andliga och religiösa mål, kallat Teurgi (från grekiskans Teourgia, θεουργία, ”gudaverk”), som är det verkliga ämnet med den ockulta träningen och det är detta tänkande som genomsyrar hela Golden Dawn-traditionen.

Ceremoniell invokation

Såsom en ockultistisk organisation och som esoterisk strömning syftar Orden till att magiskt manifestera den annalkande tidseran, idag av vissa populärt kallad för ”vattumannens tidsålder”, en ny kulturell Guldålder som kännetecknas av tolerans, medmänsklighet, frihetlighet, kommunitet, ekologism, andlighet, illuminism och sökandet efter det mystiska i tillvaron, esoterismen, för att frigöra kulturen från vår tids hämmande intolerans, dehumanisering, konformism, egoism, exploatering, kommersialism, materialism, scientism, sekularism, exoterism och konsumtionism. Det var av denna anledning som Orden 1888 tog namnet ”Golden Dawn”, inspirerat av en mening i det första av en serie Rosenkorsiska manifest, Fama Fraternitatis från 1614:

”Vi vet dock att det enligt vår åstundan och andras förväntningar efter någon tid kommer en allmän reformation av både gudomliga och mänskliga ting. Ty innan solen går upp, upplyses himlen av MORGONRODNADENS ljus.” (Citatet hämtat från en svensk utgåva från 1970 utgivet av Aletheia Förlag, översättning av Ö. Römier)

Denna ockultistiska organisation har, tack vare författare som S. L. MacGregor Mathers, Aleister Crowley, A. E. Waite, Dion Fortune, Paul Foster Case och Israel Regardie, samt deras moderna efterträdare, med tiden kommit att influera hela den Västerländska Mysterietraditionen så fundamentalt att den idag är den stora måttstocken eller utgör en standard för den moderna ockultistiska västvärlden.

Golden Dawns rötter

Golden Dawn-traditionen har sina rötter i Rosenkorstraditionen vilket enligt myten grundades i Tyskland av Christian Rosenkreutz (eller Fr. C.R.C.) under tidigt 1400-tal. Om Christian Rosenkreutz vet vi inte mer än vad som har återberättats i de tre Rosenkorsiska manifest som plötsligt började cirkulera i början av 1600-talet; Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615) och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop (1616). Den mest troliga förklaringen är att han var en mytisk person och att hans livsöde utgör en allegori i stil med frimurarnas Adoniram. Liksom det kan finnas en historisk grund för byggmästaren av Salomos Tempel så kan myten om Christian Rosenkreutz ha en historisk förlaga. Faktum är dock att den tradition som gav upphov till vad vi idag kallar ”rosenkorsisk” har sitt ursprung i Alexandria och i den tidiga kristendomen, och att aspekter av denna bl.a. har förvaltats av arabiska vise vilket har givit upphov till mycket av den experimentella alkemin och så småningom naturvetenskapen. Denna förbindelse till Mellanöstern bekräftas också av den legendariska berättelsen i Fama angående Christian Rosenkreutz, att han skulle ha undervisats i mysterierna av invigda arabiska alkemister och naturfilosofer.

Christian Rosenkreutz

Enligt legenden var det en alexandrinsk Serapispräst och hermetisk filosof vid namn Ormus och sex av hans lärljungar som, efter att de hade konventerat till kristendomen av evangelisten Markus år 44 e.Kr., grundade den första kristna hermetiska mysterieskolan som skulle ligga till grund för den senare Rosenkorstraditionen. Legenden förtäljer också att de som symbol valde det röda korsets emblem. Enligt rosenkorsisk historiebeskrivning togs denna mysterietradition sedan upp av korsfararna som på sikt bildade en viktig del av Tempelherre-Ordens läror och invigningssystem. Denna radikala utveckling av Orden föll dock till föga bland det kristna prästerskapet. När Tempelherrarnas Orden år 1314 av påven Klemens V förbjöds och förklarades som heretisk flydde flertalet av dem till Skottland. Rosenkorsisk tradition och legend hävdar vidare att dessa riddare i Skottland grundade dels Rosenkors-Orden som en esoterisk mysterieskola men att de även grundade en tidig föregångare till frimureriet som en yttre förgård till rosenkors-mysterierna. Historiska fakta pekar dock snarare på att Rosenkorstraditionen har sitt ursprung i Italien såsom ett barn av renässansen, kopplade till en krets lärda av hermetism, nyplatonism och qabalah.

Tempelherrarnas Standar

En mer urspunglig och sannolik tradition förtäljer att den hermetiska traditionen ursprungligen grundades under förhistorisk tid i det område som kallas för Kaldéen, beläget mellan floderna Tigris och Eufrat, där astrologi, teurgi och alkemi uppstod för första gången och utkristalliserades som de tre viktiga grenarna av hermetismen – trivium hermeticum. Denna triad av vetenskaper och konster spred sig sedan både mot Den Bortre Orienten och över hela Främre Orienten, och  i synnerhet till antikens Egypten där den utvecklades vidare och under den hellenistiska tidseran med Alexandria som centrum spreds vidare till Grekland och till det Romerska Riket. Det var också under denna alexandrinska påverkan som den främsta av alla hermetiska texter skrevs – Smaragdtavlan. Den hermetiska traditionen förvaltades i Italien under hela medeltiden bland vissa adliga romerska familjer, vilket lade grunden för renässansen och därigenom spred illuminismens tradition över hela Europa i syfte att väcka Henne ur sitt medeltida mörka slummer.

Smaragdtavlans emblem

Mot slutet av renässansen utvecklades Rosenkorsläran med Hemerticismen och Qabalah som grund, ur vilket bildades alkemiska cirklar att studera Den Konungsliga Konsten – Ars Regia. Med stor sannolikhet var Rosenkors-Orden till en början en tämligen löst sammansatt grupp eller ett europeiskt nätverk med företrädesvist män (kallade fratres), men troligtvis även kvinnor (kallade sorores), som hängav sig åt de hermetiska konsterna, som att framställa De Vises Sten – Lapis Philosophorum. Rörelsens gren i Tyskland tog tidigt och självständigt ställning för en allmän reformation av kristenheten och försvarade den tyske prästen Martin Luthers reformation av kyrkan. Martin Luthers vapensköld var även en vedertagen tidig symbol för Rosenkors-Orden, även om det är föga troligt att Luther själv var involverad i rörelsen. I själva verket blev reformationen en besvikelse för Rosenkorsbröderna, vilket egentligen avsåg det som så småningom kom att representerades av den tyska teosofin, med förgrundsgestalter som Jacob Böhme och Georg Gichtel, vilket lade grunden för den pietistiska rörelsen mot slutet av 1600-talet.

Det Lutheranska Rosenkorset

Det var också i Tyskland som Rosenkors-Orden och dess bröder för första gången blev offentliggjord i de tre tidiga manifesten, som samtliga sammanställdes och skrevs på tyska som originalspråk och med stor sannolikhet av Johann Valentin Andreae. Andreae var en tysk luthersk teologistuderande som i sin ungdom tillhörde en alkemistisk cirkel i Tubingen vilket kallade sig Die Unzertrennlichen, eller ”De Oskiljaktiga”. Huvudpersonen i Andreaes skrifter, Christian Rosenkreutz, var även han av tysk börd. Ordens störste apolog i kölvattnet på manifesten var den tyske alkemisten Michael Maier som, även om han inte officiellt sades representera Orden, var invigd i dess mysterier. Ursprunget till den tyska texten i Fama har dock ett italienskt ursprung och till den första publicerade utgåvan från 1614 lades även ett prefix till med titeln Allgemeine und General Reformation der ganzen weiten Welt, vilket var en översättning av ett kapitel ur italienaren Trajano Boccalinis satiriska verk Dei Ragguagli di Parnasso från 1612.

Johann Valentin Andreae

Efter knappt 100 år av tystnad gjorde sig Orden återigen offentlig i Tyskland år 1710, nu som Gülden und Rosenkreutz Orden, genom skriften Den Sanna och Fullständiga Förberedelsen av De Vises Sten genom Guld- och Rosenkors-Orden, författad av pietisten Sincerus Renatus (Samuel Richter). Det finns dock tecken som tyder på att detta namn kan dateras så tidigt som till 1500-talets Italien genom texten Thesaurus Thesaurorum A Fraternitate Rosæ et Aureæ Crucis Testamento Anno 1580. Det kan vara så att Valentin Andreaes alkemistiska cirkel utgjorde en del av Guld- och Rosenkors-Orden med tidigare anor. Vad vi dock med säkerhet vet är att det året 1777 proklamerades en allmän reformation som anpassade Orden till mer moderna frimureriska former, som var högsta modet bland slutna sällskap under denna period, och som utmynnade i det alkemistiska sällskapet Gold und Rosenkreutzer Orden eller Fratrum Rosæ et Aureæ Crucis (R. et A.C.), vilket även blev känd bland frimurare som Gold und Rosenkreutz des alten Systems. Frimurar-Orden bildade nu en förgård till Rosenkorsets mysterier och endast en Mästerfrimurare tilläts bli invigd. Orden blomstrade i Tyskland under några knappa decennier och drog till sig flera berömda och mäktiga män, bl.a. regeringsrepresentanter såsom Prinsen Frederick-William II, brorson till Fredrick den Store. Den blev snabbt en dominerande faktor över hela det tyska frimureriet och dess inflytande nådde även Sverige och Ryssland där aktiva Loger grundades.

Ceremoniellt smycke använt i ordenssällskapet Gold und Rosenkreutz

Gold und Rosenkreutzer Orden har dock en historia som från första början kantas av olika schismer. Den uteslutne medlemmen Hans Heinrich von Ecker und Eckhoffen bildade 1780 den schismerande gruppen Die Ritter und Brüder des Lichts (”Ljusets Riddare och Bröder”), även känd såsom Fratres Lucis. Detta brödraskap tillät judar att bli medlemmar, vilket skiljde ut dem från andra Rosenkorsiska sällskap som fram tills dess hade varit en strikt kristen domän, och reformerades två år senare till Die Brueder St. Johannes des Evangelisten aus Asien in Europa (”Evengelisten St. Johannes Bröder i Asien och Europa”), mer kända som ”Asiatiske Bröderne”. Denna senare Orden tog stora influenser från den Qabalah som då florerade i Polen, bl.a. Isaac Lurias teorier i den Sabbatianska tappning som förmedlades av antinoministen Jacob Frank under 1700-talets andra hälft. Flera av de Asiatiske Bröderne var delaktiga vid grundandet av frimurarlogen L’Aurore Naissante (”Den Gryende Morgonrodnaden”) 1807 i Frankfurt-am-Main. Det unika med denna frimurarloge, som på tyska kallades Loge sur Aufgehenden Morgenröthe, var att den var först ut av alla frimureriska loger att tillåta judar bland sin medlemsskara, något som var otänkbart bland det annars så konservativa och kristna tyska frimureriet. Något decennium senare etablerades även en dotterloge i London med samma namn, som dock stängdes redan 1822. Den form av Hermetisk Qabalah som praktiserades bland de Asiatiske Bröderne lärdes även ut i dessa loger. När Asiatiska Brödraskapet dog ut som organisation runt sekelskiftet överlevde det i stora drag hos denna frimureriska ”judenloge” i Frankfurt-am-Main.

Kenneth R. H. MacKenzie

Frimuraren Kenneth MacKenzie blev på 1840-talet invigd i Loge sur Aufgehenden Morgenröthes mysterier av en kontinental rosenkorsisk Adept i det dåvarande Österrike-Ungern. Denne Adept, som MacKenzie kallade för Greve Apponyi, var en representant för den hemliga grupp som föregick och låg bakom den tyska Gold und Rosenkreutzer Orden, sannerligen hela Rosenkorstraditionen, och utgjorde en del av den löst sammansatta rörelse som idag kallas den ”Tredje Orden”. Återkommen från Europa bildade MacKenzie den hermetiska cirkeln ”The Society of Eight”, reserverat för frimurare, samt ordenssällskapet Brethren of the Cross of Light, båda hemmavarande i London, utifrån de kunskaper han hade förvärvat av Greve Apponyi. Den sistnämnda gruppen benämnde sig även såsom Fratres Lucis, vilket återknöt den till de tyska Asiatiske Bröderne. MacKenzie hade även en tämligen stor påverkan på Robert Wentworth Littles frimureriska organisation Societas Rosicruciana in Anglia (S.R.I.A.) som grundades 1867 och liksom Gold und Rosenkreutzer Orden endast var öppen för mästergraden i Frimureriet.

Societas Roseæ Crucis Sigill

En annan tydlig härkomst till MacKenzies grupp var Societas Roseæ+Crucis. Dr. Sigismund Bacstrom blev 1794 invigd i detta franska brödraskap av Greven Louis de Chazal på ön Mauritius. En alkemistisk cirkel var aktiv och leddes i England av Bacstrom under början av 1800-talet. Det unika med denna Orden, i jämförelse med de tyska Gyllene Rosenkorsarna, är att den även tillät kvinnor bland sina led. Vidare existerade ett alkemistiskt samarbete mellan Bacstrom och en viss Fredrick Hockey, Frimurare, mystisk klärvoajant och påstådd magiker. Den sistnämnde blev sedermera medlem av MacKenzies Society of Eight. MacKenzies Londonsektion av Fratres Lucis var troligtvis identiskt med Society of Eight och gav upphov till ytterligare en sektion i Bristol ledd av F. G. Irwin. Golden Dawn-traditionens hänvisning till ett tyskt Tempel benämnt som ‘Licht, Liebe, Leben’ No. 1 utgör egentligen en referens till Loge sur Aufgehenden Morgenröthe i Frankfurt-am-Main medan hänvisningen till ett engelskt Tempel med namnet ‘Hermanubis’ No. 2 egentligen är en omskrivning för MacKenzies sällskap i London och Bristol. Detta sägs ha föranlett grundandet av Isis-Urania Tempel No. 3 år 1888.

Chiffermanuskripten

Chiffermanuskripten, kallade så därför att de var skrivna i ett speciellt chiffer flitigt använt bland medeltidens alkemister, tillhörde ursprungligen Fred Hockey. När Hockey dog 1885 lämnade han efter sig en riklig mängd dokument, däribland dessa för Golden Dawn-traditionen fundamentala manuskript som lägger ut grunden för dess initiatoriska system och lära. William Wynn Westcott kom över dessa dokument genom en annan Frimurarbroder, Adolphus F.A. Woodford, som tillsammans med ett brev knöt upp manuskripten med en Soror ‘Sapiens Dominabitur Astris’. Ett blad som följde med chiffermanuskripten identifierade henne med en Fräulein Sprengel och gav hennes adress i Tyskland.

Chiffermanuskripten

Westcott fann efter att han hade avkodat dokumenten att de var korta, sammanfattande anteckningar, skrivna i det engelska språket, som lade ut grunden till ett fullständigt invigningssystem med tillhörande undervisning. Westcott, som också var höginitierad broder i S.R.I.A., gav de mystiska dokumenten till en annan broder i S.R.I.A., S.L. MacGregor Mathers. Denne komponerade fullständiga ceremonier baserade på informationen i dokumenten 1887. Dessa invigningsceremonier har utgjort grunden för hela Golden Dawn-traditionen sedan dess och lever ännu idag, i så gott som oförändrat skick; endast mindre avsteg har tagits för att optimera dem av de ordenssällskap som utger sig för att vara Golden Dawn-baserade. Westcott utvecklade en serie av ”kunskapsföreläsningar”, en för varje Grad, vilket utgick från den sparsamma information som fanns i Chiffermanuskripen. Dessa utgör på samma sätt den grundläggande teoretiska referensramen som förenar det moderna Golden Dawn-samfundet, även om information under decenniernas gång har tagits bort och förts till i mer eller mindre grad.

Samuel Liddell MacGregor Mathers

Westcott sökte kontakt med den mystiska kontinentala Adepten Fräulein Sprengel men vissa moderna historiker anser att han av någon anledning inte lyckades med detta. Under åren 1887–88 sägs han istället ha fabricerat en korrespondens med Sprengel, med MacGregor Mathers goda minne, för att legitimera Orden genom en ”äkta” länk till kontinentala rosenkorsiska Adepter. I korrespondensen med Sprengel nämns ett tyskt Tempel No.1 kallat ‘Licht, Liebe, Leben’ (”Ljus, Liv och Kärlek,” vilket är ett klassiskt rosenkorsiskt motto) som de kontinentala Adepterna med Sprengel i spetsen var knutna till. Där står också att Hermanubis-templet No. 2 drevs i England men att man aldrig hade hört någonting från de engelska Adepterna efter att man hade gett dem auktorisation att öppna sin verksamhet. Mycket talar för att detta sistnämnda Tempel drevs av Hockey (d. 85), Woodford (d. 87) och MacKenzie (d. 86) och att det var dessa Engelska Adepter som gav Westcott, MacGregor Mathers och Woodman auktorisation att öppna Isis-Urania-templet No. 3 eftersom det är klarlagt att Hockey kände Westcott väl och att MacGregor Mathers var god vän Kenneth R.H. MacKenzie.

William Wynn Westcott

Sammanfattningsvis kan man om chiffermanuskripten säga att de är ett sammandrag av ett ritualsystem med en sammanfattning av den kunskap som förmedlades i varje grad och som utgjorde grunden för kunskapsföreläsningarna, en för varje grad i Den Yttre Orden. Den mest plausibla förklaringen till chiffermanuskripten är att vi här har att göra med ett utkast till en ny och reformerad rit, inspirerad av en äldre kontinental tradition. Författaren till manuskripten är högst troligen MacKenzie då man på senare tid har funnit att andra icke Golden Dawn-relaterade dokument från hans dödsbo är skrivna med samma chifferalfabet, nedklottrade i samma karaktäristiska stil och med snarlika illustrationer, och detta är troligt dessutom med tanke på hans påstådda kontinentala invigningar. I hans mest berömda verk, boken Royal Masonic Cyclopedia, publicerad flera år innan födelsen av Isis-Urania Templet, kan man finna samma gradsystem som i det system som återfinns i chiffermanuskripten, komplett med chiffermanuskriptets gradtitlar. Dessa bifogas nedan och skall läsas underifrån i tur och ordning. De korresponderar med Qabalahs Sefiroth på Livets Träd enligt följande och i ordningen Namn-Grad-(Titel)-Sefirah:

Tredje Orden

Ipsissimus 10°=1°, Kether, Kronan
Magus 9°=2°, Chokmah, Visdomen
Magister Templi 8°=3°, Binah, Förståelsen

Andra Orden

Adeptus Exemptus 7°=4°, Chesed, Nåden
Adeptus Major 6°=5°, Gevurah, Styrkan
Adeptus Minor 5°=6°, Tifareth, Skönheten

Första Orden

Filosofus 4°=7° (Pharos Illuminans), Netzach, Segern
Practicus 3°=8° (Monocris de Astris), Hod, Prakten
Teoricus 2°=9° (Poraios de Rejectis), Yesod, Fundamentet
Zelator 1°=10° (Periclinus de Faustis), Malkuth, Riket
Neofyt 0°=0°, Malkuth, Riket

Samma invigningssystem kan man finna i S.R.I.A. men också i Gold und Rozenkreutzer Orden. Alltså kan man här skönja en kontinuitet i tradition mellan de gamla tyska Gyllene Rosenkorsarna och den nya generationen av moderna Rosenkorsare i England, överfört och förmedlat genom frimurarbröder med ockultistiska böjelser. Att en kontinental grund verkligen existerar bakom Golden Dawn-traditionen kan utan tvekan etableras, i ett första steg och på en nivå med Den Första Orden genom MacKenzies förmedlan av Chiffermanuskripten från Tyskland och Loge sur Aufgehenden Morgenröthe.

Graderna på Livets Träd

Något som är viktigt att komma ihåg är att gradsystemet i G∴D∴ redan från första början delades upp i tre klasser, i tre helt separata Ordnar, där Första eller Yttre Orden omfattade graderna 0°=0° t.o.m. 4°=7°, Andra Orden 5°=6° t.o.m. 7°=4° plus en förberedande grad mellan 4°=7° och 5°=6° (eller Första och Andra Orden) kallad ”Portalgraden” som korresponderades med Slöjan Paroketh. En motsvarande ”grad” projekterades mellan Den Andra och Tredje Orden, korresponderande med ”icke-sefirat” Daath befunnen mellan Sefiroth Binah och Chesed på Livets Träd, men kom inte att materialiseras förrän långt senare. Medlemmarna i Den Första Orden hölls i strikt ovetenskap om Den Andra Ordens existens och Den Tredje Orden, reserverad för graderna 8°=3° t.o.m. 10°=1°, tillhörde enbart en klass av invigda som titulerades Mästare. Dessa kallades officiellt för ”The Secret Chiefs” (De Hemliga Ledarna) och sades styra de övriga två Ordnarna fördolt och helt avskilt från alla officiella sammanhang, en idé som var besläktad med (men ej lånad av) H. P. Blavatskys ”Teosofiska Sällskap” och deras föreställningar om mahatmas. Sanningen är att denna uppfattning om Hemliga Ledare har haft sitt ursprung hos tyska frimurare och rosenkorsare. Denna indelning och struktur med tre ordnar lånades med stor sannolikhet från S.R.I.A. (som har exakt samma struktur, bortsett från de lägsta och högsta graderna Neofyt och Ipsissimus som var unikt för G∴D∴).

Traditionens framväxt

En fullmakt för Isis-Urania Templet No. 3 utfärdades av MacGregor Mathers, Fräulein Sprengel (egentligen Westcott) och Woodman som 7°=4° Adepter och officiella Ledare för Den Andra Orden, underskrivet med sina motton 1 mars 1888. Men eftersom Fräulein Sprengel och Woodman avled inom några få år innebar det i praktiken att MacGregor Mathers tog ensam ledning såsom Andra Ordens Förste Adept. Mellan Westcott och MacGregor Mathers så inföll sig en naturlig senioritet och adekvat auktoritet från den senare gentemot den förre, trots att Westcott var den äldre av dem båda och hade varit den som kommit över Chiffermanuskripen. Eftersom MacGregor Mathers var en naturlig och mycket erfaren ceremoniell magiker, i kombination med att han besatt en bred och djup akademiskt kunnighet (och behärskade flera språk), var han det självklara valet att axla rodret för en såpass praktisk orienterad Orden som G∴D∴. Detta skulle visa sig falla ut mycket väl, åtminstone till en början.

Osiris Templets privilegiebrev

Under MacGregor Mathers fasta och säkra ledning växte Orden snabbt under åren 1888–1900. Osiris Templet No. 4 i Somerset öppnades 1888 men blev aldrig något stort eller viktigt Tempel och rann ut i sanden efter ett par år tills det helt avvecklades 1895. Horus Templet No. 5 öppnades samma år i Bradford och blev det näst största Templet i Orden efter Isis-Urania. Amen-Ra Templet No. 6 öppnade sina portar 1893 i Edinburgh Skottland och blev snart lika stort som Horus Templet. Orden blev dock aldrig större än att den hade strax över hundratalet medlemmar; under hela denna period levde den en sluten och hemlig tillvaro, endast avbrutet av en och annan diskret annons i ockulta tidningar vilket gav den en viss semiofficiell status. Vissa medlemmar handplockades per rekommendation men den vanliga vägen för kandidater var att göra en formell ansökning, i vilket en förpliktelse signerades och skickades in till Ordens Cancellarius, vilket i regel avslog ansökan per automatik; endast de som ansökte en andra gång blev godkända som kandidater för invigning.

Solart Grekiskt Kors

S. L. MacGregor Mathers tog med sig sin fru och magiska partner Moïna, även hon vid det här laget en Adept i Orden och kanske den första någonsin att upptagas till Neofyt 0°=0° Graden år 1888, och flyttade till Paris 1893 i en lägenhet som betalades av en rik mecenat i Orden, Annie Horniman. Många år senare efter MacGregors Mathers död skrev Moïna i ett förord till en av sin mans då nyutgivna böcker The Kabbalah Unveiled att han gjorde det på direkt uppmaning av ”hans ockulta lärare”. Detta uttalande hänsyftade på Den Tredje Ordens ”Hemliga Ledare”. Ett år innan han flyttade till Paris hade MacGregor Mathers påstått att han hade upprättat en egen länk med De Hemliga Ledarna. Denna hade upprättats när MacGregor Mathers besökte Paris 1891 där han träffade ett sändebud från Tredje Orden, som endast gjorde sig till kännes för honom såsom Frater ‘Lux E Tenebris’.

Moïna Mathers

Tillsammans öppnade MacGregor Mathers och hans fru Ahathôor Templet N0. 7 i Paris 1894 och där invigde han några Amerikaner som 1897 öppnade två Tempel i USA, Thmé No. 8 i Chicago och Thoth-Hermes No. 9 i New York. Även om Ahathôôr Templet aldrig blev särskilt stort blev Paris skådeplatsen för vissa händelser som visade sig vara fundamentala för hela Golden Dawn-traditionen; emottagandet av ockulta instruktioner från Den Tredje Orden som skulle lägga ut grunden för hela Golden Dawns magiska system i Adeptus Minor 5°=6° Graden.

R∴R∴ et A∴C∴

I Den Första Orden, som är det egentliga G∴D∴ i Det Yttre, tränades studenterna i huvudsak genom olika meditativa övningar samt fick lära sig en enkel ritual för förvisande och invokation (Mindre Pentagramritualen), för att få en viss grundläggande upplevelse av de åkallade krafterna. De uppmanades också att memorera viss grundläggande ockult kunskap som de blev examinerade på inför varje gradinvigning. I övrigt var hela Den Första Ordens kursplan i stort sett i avsaknad av någon Ceremoniell Magisk träning. Detta ändrades radikalt i och med upptagandet till Den Andra Orden.

Andra Ordens sigill

Dess egentliga namn är Ordo Rosæ Rubeæ et Aureæ Crucis (”Den Röda Rosens och Det Gyllene Korsets Orden” vars latinska namn förkortas R.R. et A.C.) och är som namnet antyder rosenkorsiskt till skillnad från G∴D∴. Det är intressant att här notera att namnet Gold und Rosenkreutzer Orden på latin Ordo Rosæ et Aureæ Crucis (förkortat R. et A.C.) är mycket snarlikt det föregående. Detta är ytterligare ett bevis på att det finns en klar historisk länk mellan båda dessa organisationer vilket förmedlades till England från Tyskland genom en direkt överföring. Den Andra Orden existerade redan vid det första Templets födelse men det var först i och med MacGregor Mathers påstådda kontakt med Tredje Orden som den 1892 blommade upp i sin fulla kapacitet och proklamerade ett konsekvent magiskt system som den ockulta världen aldrig hade sett maken till innan. Detta är ett bevis nog som något att ‘Lux Ex Tenebris’ de facto existerade för att kunna överföra en genuin Rosenkorsisk undervisning till MacGregor Mathers.

Eldstaven – Ett av Adeptens Vapen

Inför upptagningen till 5°=6° får den blivande Adepten gå igenom en förberedande befordran till den s.k. ”Portalgraden” där han eller hon blir titulerad som ”Herre eller Härskarinna över Portalerna”. I Den Yttre Ordens magiska initiationsprocess blir den initierade ceremoniellt introducerad till de olika Elementala krafterna Jord (1°=10°), Luft (2°=9°), Vatten (3°=8)° och Eld (4°=7°) för att stegvis rena de korresponderande krafterna i sitt väsen. Men i Portalgraden återintegreras dessa Element tillbaka till en syntes i balans och initianden etablerar sin första kontakt med Kvintessensen eller Det Femte Elementet. Under sin tid som ”Herre” eller ”Härskarinna över Portalerna” får kandidaten förbereda sig inför sin slutgiltiga befordran till Adeptus Minor 5°=6°, den Grad som formellt viger denne till en Frater eller Soror Rosæ Crucis.

Adepternas Valv

I en viktig del av upptagningsceremonin presenteras kandidaten för Adepternas Valv, ett sjusidigt rum, symboliskt för kryptan där den rosenkorsiska traditionens mytomspunne fader, Fra. C.R.C. eller Christian Rosenkreutz, sägs ha hittats begravd enligt Fama Fraternitatis. Ursprungstexten säger följande angående detta Valv:

”Följande morgon öppnade vi dörren, och innanför denna fann vi ett valv med sju sidor och hörn, varje sida fem fot lång och åtta fot hög. Fastän solen aldrig lyste in i detta valv, var det ändå upplyst tack vare en annan sol i takets mitt som återspeglade solljuset. I stället för gravsten stog mitt på golvet ett runt altare…. Varje sida eller vägg var uppdelad i tio kvadratiska fält, vart och ett med figurer och tänkespråk…. Då vi ännu inte funnit vår omtänksamme och vise Faders döda kropp, flyttade vi därför altaret åt sidan och lyfte upp en kraftig metallplatta och fann då en skön och värdig kropp, hel och oförstörd….” (ibid.)

Det första av flera Adepternas Valv byggdes i London December 1891 och det andra byggdes sex år senare, 1897, i Edinburgh och en kort tid därefter byggdes ett tredje Valv i Paris. Samtidigt utvecklade MacGregor Mathers Graden 5°=6° till att även omfatta ”under-grader” som motsvarar dem i Yttre Orden, alltså Neofyt Adeptus Minor, Zelator Adeptus Minor, Teoricus Adeptus Minor, osv., var och en med en särskiljd studieplan som lade stort fokus på det ceremoniellt magiska arbetet och där Adepten efter varje delkurs avkrävdes en praktisk examination framför en examinator i de olika praktiska tillämpningarna. Detta skiljde sannerligen ut Den Andra Orden från undervisningen i Den Första, där den initierade endast förväntades göra skriftliga prov på den teoretiska kunskap som hade förvärvats om alkemi, astrologi, qabalah, tarot, etc.

Henokiansk Tavla för Jordelementet

Exempelvis förväntades en nyligen upptagen Adeptus Minor att tillverka och själv ”konsekrera” (helga) ett personligt rosenkors, en lotusstav, en uppsättning av elementara vapen (pentakeln, dolken, bägaren och staven) och ett magiskt svärd. Han förväntades även att lära sig en grundläggande formel för invokation av Elementen, Planeterna och Zodiaken medels ritualer som brukar sig av pentagrammets och hexagrammets symboler, samt en formel för ”ljusets magi” där Adepten brukar sig av Neofytceremonin som en schablon för olika former av ceremoniel, såsom konsekrering av talismaner, alkemiska processer, evokation, divination, etc. Andra magiska tillämpningar omfattade fördjupade kunskaper och bruket av Tarot, samt en unik form av angelisk magi som idag har kommit att kallas ”Henokiansk Magi” och som härstammar från dagböcker och manuskript bevarade från den elisabetanska magikern Dr. John Dee. Under samma tid, då Adepterna överväldigades av allt detta nya material, började också effekterna av MacGregor Mathers autokratiska ledarstil att lämna sina spår bland Isis-Urania Templets Adepter och spänningarna mellan Paris och London började bli allt tydligare.

Den stora schismen

Med åren uppstod en rivalitet mellan MacGregor Mathers och Westcott. Lägligt för MacGregor Mathers avgick Westcott 1897 från samtliga av sina poster inom Orden, men bibehöll sitt medlemskap, efter det att det hade uppdagats hos de Brittiska myndigheterna att han var involverad i ockultism. I samband med detta bildades en klyfta mellan MacGregor Mathers och Westcott som kulminerade i ett öppet bråk mellan dem 1898, då MacGregor Mathers fruktade att Westcott ville ta över ledningen. Problemen mellan MacGregor Mathers och vissa av London-adepterna intensifierades och en splittring bland Londonadepterna började också att bli uppenbar. Parallellt med detta ägnade paret Mathers mycket tid och energi åt att återuppliva Isis-riterna i Paris och fick ganska mycket publicitet för detta när de uppförde riten på Teatern Bodiniere i mars 1899.

MacGregor Mathers som Hierofanten Rameses

Parallellt med detta genomsyrades Isis-Urania Templet av personliga intriger. Adepten Annie Horniman, vilket tillika var paret Mathers macenat, var dels kritiskt till att det bildades underavdelningar inom Templet som praktiserade magi utanför det officiella Tempelarbetet, såsom ”The Sphere Group” vilket leddes av den berömda skådespelerskan Florence Farr. Horniman var också direkt fientlig mot Dr. Edmund William Berridge vilket vurmade för Thomas Lake Harris sexologiska lära och av henne anklagades för att förleda de yngre medlemmarna. Den värsta skandalen orsakades dock av Aleister Crowley som invigdes i Isis-Urania-templet den 18 november 1898. Den talangfulle Crowley avancerade snabbt inom Första Ordens gradsystem och invigdes till Filosofus 4°=7° Graden i maj 1899. Under detta år träffade han också MacGregor Mathers personligen och de fattade tycke för varandra på grund av sitt gemensamma keltiska ursprung. Londonadepterna delade dock inte MacGregor Mathers förtjusning över den unge Crowley och kallade honom för ”moralisk fördärvad”, vilket ledde till att man nekade honom antagning i Den Andra Orden. Crowley reste då till Paris och togs där emot med öppna armar av MacGregor Mathers.

Aleister Crowley

Crowley hävdar att han invigdes av MacGregor Mathers personligen till Adeptus Minor 5°=6° Graden i januari 1900. Att detta inte gjordes i ett officiellt öppnat Andra Ordens-möte har klarlagts utifrån de protokoll som har bevarats i det moderna Ahathôor Templet, vilket återuppväcktes 92 år senare, och som saknar några referenser till Crowley. MacGregor Mathers nämner inte heller detta någonstans, men det är troligt att han i hemlighet tog upp Crowey till Adeptus Minor. Crowleys påstådda 5°=6° Grad erkändes dock aldrig av Isis-Uranias adepter vilket förharmades över att MacGregor Mathers hade gått över deras huvuden och tagit Crowley under sina vingar; klyftan ökade ännu mer mellan Paris och London.

Moïna Mathers porträtt av S.L. MacGregor Mathers

Florence Farr, vilket var Andre Ordens Förste Adept i England, hemställde en begäran till MacGregor Mathers att Isis-Urania Templet skulle stängas och att hon skulle få entledigas från sin post. Den trängde MacGregor Mathers svarade henne med ett brev i februari 1900 som slog Englands Adepter med häpnad, där han påstod att Westcott korrespondens med de kontinentala Adepterna var förfalskad. När Londonadepterna ställde Westcott mot väggen förnekade han anklagelserna men ville inte heller bekräfta korrespondensen äkthet, vilket ledde till en total schism mellan London och MacGregor Mathers som otillbörligt ”avsattes” från sin post som Ordens högsta Ledare den 23 mars 1900. Naturligtvis godkände MacGregor Mathers inte London-adepternas auktoritet att avsätta honom och skickade iväg Crowley till London för att stäva upproret och binda Adepterna till sina svurna förpliktelser. Uppdraget blev dock ett totalt fiasko som ledde till att Crowley och hans allierade, såsom Adepterna Allan Bennett och George Cecil Jones, tillsammans med paret Mathers och Dr. Berrige, blev ”uteslutna” ur Orden den 19 april 1900, naturligtvis helt utan någon legitimitet.

Aleister Crowley i ceremoniel

Sålunda genomlevde Hermetic Order of the G∴D∴ en schism och en öppen revolt mot MacGregor Mathers såsom dess ende legitime ledare. Det visade sig dock att det endast var Isis-Urania-templet (som också var det överlägset största) som bröt med MacGregor Mathers. Horus Templet No. 5 i Bradford och Amen-Ra Templet N0. 6 i Edinburgh fortsatte att vara lojala med Paris, så också de två Templen i USA. Ett Adepternas Valv i Storbritannien (i Skottland) var alltså fortfarande under MacGregor Mathers kontroll. Berrige öppnade 1900 ett konkurrerande Isis Tempel i London som sedermera överlevde Isis-Urania, och även Westcott blev snart kopplat till detta rivaliserade Tempel. Horus-templet verkar ha lagts ner strax efter 1900, så också Amen-Ra-templet efter en offentlig skandal som blossade upp 1901 och som blottade Golden Dawn inför allmänhetens föraktfulla ögon.

Horos-skandalen

Ett par med namnet Horos arresterades i London och ställdes inför rätta för våldtäkt 1901. Som om det inte var tillräckligt tragiskt med detta så drogs även namnet Golden Dawn i smutsen då det visade sig att en av deras offer hade fått emottaga en invigning till Neofyt 0°=0° Graden. Den brittiska pressen gjorde en ganska så stor sak av den tragiska händelsen och delar av Neofyt 0°=0° Ceremonin offentliggjordes som ett led av rättegångens bevisföring. Detta ledde till att Ordenssällskapet hånades och förlöjligades i den offentliga diskussionen.

Swami Laura Horos

Paret Mathers hade något år tidigare haft Horos-paret som sina gäster som påstod sig tillhöra något av de amerikanska Templen. De besatt kunskapen om vissa hemliga lösenord och andra hemligheter upp till Adeptus Minor 5°=6° Graden vilket gjorde att MacGregor Mathers inte tvivlade över deras ställning. Dessutom titulerade sig Laura Horos som ‘Sapiens Dominabitur Astris’ och fick MacGregor Mathers att för ett litet tag verkligen tro att hon var den äkta Fräulein Sprengel då hon på MacGregor Mathers imponerade starkt genom att återkalla detaljer av ett privat möte mellan honom och H. P. Blatvatsky, som bara de två hade kunnat känna till. Detta föranledde MacGregor Mathers att utnämna paret till hedersmedlemmar i sitt Tempel. Horos-paret lyckades att lura till sig några ritual-papper, saker i MacGregor Mathers ägo och böcker som de tog med sig innan de försvann spårlöst.

Morgonstjärnan

Efter brytningen med MacGregor Mathers och utan Westcotts direkta stöd saknade Adepterna i Isis-Urania både vägledning och auktorisation, ty ingen av dem var bortom Graden Adeptus Minor 5°=6° och till råga på allt endast begränsade till under-graden Theoricus Adeptus Minor. Deras verksamhet var sålunda nu irregulär och klandestin även om de besatt det gamla Isis-Uranias rekvisita och dokumentation, och den stora majoriteten av medlemskapet. Det blev också inom kort ganska heta interna strider mellan de rebelliska London-adepterna. Striderna cirkulerade i synnerhet runt de olika magiska subgrupperingarna som hade bildats med MacGregor Mathers goda minne under de ”gyllene åren” och som fortfarande levde kvar efter brytningen med honom. Den största och mest kontroversiella av dessa var Florence Farrs grupp som nyttjade något oortodoxa metoder för astralprojektion. Utan MacGregor Mathers direkta kontroll vågade Annie Horniman ta striden hårdare mot Farr och andra Adepter som sysslade med dylika magiska metoder.

Florence Farr

Utan någon vägledning av De Hemliga Ledarna, när dess språkrör S. L. MacGregor Mathers nu var röjd ur vägen, tog Dr. Robert William Felkin över ledningen av den rebelliska Orden i London vid tiden för Horos-skandalen, efter att han hade påstått sig stå i kontakt med ”Hemliga Ledare” som han kallade för ”the Sun Masters”. De interna striderna fortsatte dock och med tiden splittrades även London-adepterna 1903 i två grupper, ledda av Dr. Felkin och A. E. Waite. Waite hade redan när han började i Orden starkt föraktat dess magiska system och ansett den vara degenererande för själen. Därför ville han göra sig av med all magi, skriva om invignings-ceremonierna (för att höja kvaliteten på det engelska språket!) och inrikta sig på en Kristen mysticism med ockulta undertoner.

Arthur Edward Waite

Efter denna splittring tog Waite över ledningen för Isis-Urania Templet. Waites falang kallade sig i god frimurarstil (då han var en hängiven frimurare) för Independent and Rectified Rite (”Den Oberoende och Tillrättade Riten”) eller för The Holy Order of the Golden Dawn. Han upprätthöll dock hela tiden goda relationer med Felkins falang, även om han ansåg sin egen som överlägsen och mer verklighetsförankrad jämfört med Felkins svärmerier med sina ”Hemliga Ledare”. I samband med första världskrigets utbrott 1914 stängde Waite till slut Isis-Urania Templet No. 3 och även den första fasen av sin Orden. Året därefter grundade han Fellowship of the Rosy Cross som var en reformerad version av G∴D∴ i ännu mer uttalade frimureriska former, vilket var verksamt ända tills 1942 då hans Orden avvecklades mitt under ett brinnande Andra Världskrig och i skuggan av hotet om en tysk invasion.

Tarot enligt Golden Dawn

Efter brytningen med MacGregor Mathers och sedan Waite döpte Dr. Felkins falang om sig till Order of the Morgen Röthe (”Morgonrodnadens Orden”) 1902 respektive Hermetic Order of the Stella Matutina (”Morgonstjärnans Hermetiska Orden”) 1903 då det befläckade namnet Hermetic Order of the Golden Dawn sedan pressens bevakning av Horos-skandalen hade blivit för inadekvat att bära. Stella Matutina upprättade i samband med detta ett nytt Modertempel, kallat Amoun Templet, som hyste de flesta medlemmarna från det ursprungliga Isis-Urania Templet. Det är uppenbart att en stor majoritet av Isis-Urania Templets gamla medlemskap föredrog det gamla magiska systemet framför Waites urvattnade form av kristna ockultism.

Dr. R. W. Felkin

Dr. Felkin sökte sig mellan åren 1901–1916 till Tyskland för att upprätta en fysisk kontakt med Tredje Orden då han aldrig nöjde sig med sina inre astrala kontakter. I många fall lät han sig ledas av en mystisk diskarnerad (icke fysisk) ”Arabisk Lärare” kallad Ara Ben Shemesh, som han etablerade kontakt med 1908. Året 1910 ansåg Felkin att Rudolf Steiner (grundaren av Antroposofin) var en ”Hemlig Ledare”. Felkin var övertygad om att Steiner representerade den sanna tyska rosenkors-traditionen, och han och hans fru lät sig invigas av Steiner till Adeptus Major 6°=5° och Adeptus Exemptus 7°=4°, eller snarare till något i Steiners Loge som Felkin i sin rationalisering valde att betrakta som motsvarade dessa exalterade Golden Dawn-grader och som har föga egentlig relevans till G∴D∴. Som en del av sin föreställda 7°=4° befordran emottog Felkin en ”eterisk länk” till självaste Christian Rosenkretz! Dr. Felkin gick så långt i sin tilltro på Steiner att denne nästan för ett tag höll på att ta över Stella Matutina i England.

Dr. Rudolf Steiner

Året 1912 etablerade Dr. Felkin ett nytt Tempel i Nya Zeeland på order av sin ”Arabiske Lärare” som också gav honom Templets namn och dess nummer, Smaragdum Thalasses No. 49 (Havets Smaragd). Till en början styrde Dr. Felkins dotter Ethel Templet i sin faders frånvaro. Innan Dr. Felkin och hans fru Harriet flyttade till Nya Zeeland för gott 1916 hann paret Felkins öppna tre nya Tempel som knöts till Amoun Templet. Hermes Templet N0. 28 öppnades i Bristol och överlevde så länge som till 1972. ”The Secret College” var namnet på ett andra nyöppnat Tempel som enbart var öppet för medlemmar i S.R.I.A. och stängdes bara några år senare, närmare bestämt 1920. Det tredje nyöppnade Templet döptes till Merlin Templet, innehållande medlemmar från Waites då döda falang och från Antroposofin, men det är oklart om detta Tempel någonsin etablerades.

Huset Whare Ra

I Nya Zeeland inväntade familjen Felkins med sina trogna anhängare sin mästare Ara Ben Shemeshes fysiska uppenbarelse. Smaragdum Thalasses Templet, senare också känt under namnet Whare Ra (efter namnet på det hus som hade byggts åt Orden), stängdes i någorlunda intakt form så sent som 1978 men det är oklart om mästaren någonsin uppenbarades för de trogna. Dock utgör Steiners ”eteriska länk” en av de högsta mysterierna idag inom de ordensällskap som påstår härkomst till Stella Matutina och Whare Ra och som ger dem en påstådd auktorisation som en Adeptus Exemptus 7°=4°. Denna auktorisation är dock endast relevant inom sin egen begränsade kontext och Stella Matutina-traditionen och dess specifika härkomst bör, även om den är besläktad med G∴D∴ i alla fall upp till nivån Adeptus Minor 5°=6° Graden, inte anses kunna jämföras med den ursprungliga auktorisationen och härkomsten inom G∴D∴ på nivå med Adeptus Exemptus såsom representerat av W. W. Westcott och S. L. MacGregor Mathers. Det samma kan sägas om A. E. Waite och hans Fellowship of the Rosy Cross. Vi kommer därför att återgå till det egentliga G∴D∴ i vår historiska redogörelse.

Alpha Omega eller A∴O∴

S. L. MacGregor Mathers och Aleister Crowley gick under stridigheter sina separata vägar 1904 men bortsett från detta frodades MacGregor Mathers falang under hans fortsatta levnad lugnt och stilla utan några interna strider. De behöll namnet Hermetic Order of the Golden Dawn tills 1906 då de bytte till Rosicrucian Order of Alpha Omega (A∴O∴). I samma veva bytte Dr. Berriges rivaliserande Isis Tempel också sitt namn till Alpha Omega No. 1 och det Mathers-lojala Amen-Ra Templet (Alpha Omega No. 2) öppnade sina tempelportar igen 1913. I USA fortsatte de redan etablerade Templen att frodas och de fick sällskap av ytterligare två Tempel som öppnades i Philadelphia 1919 och Los Angeles 1920 med namnen Ptah (Alpha Omega No. 10) respektive Atoum (Alpha  Omega No. 20), samtidigt som ett nytt Londontempel öppnades av Moïna Mathers, Alpha Omega No. 3, som kom att ersätta Alpha Omega No. 1. S. L. MacGregor Mathers fick dock inte uppleva denna plötsliga expansion då han insjuknade i den spanska sjukan och avled 1918. Han överlämnade ansvaret till sin fru Moïna som tog över ledningen efter sin döde man och därefter ledde Orden tillsammans med John William Brodie-Innes, Ledaren över Amen-Ra Templet.

Paul Foster Case

Vid det här laget utgjordes Rosicrucian Order of A∴O∴ i England av två självständiga avdelningar, en i London ledd av Moïna Mathers och hennes Isis Tempel (Alpha Omega No. 3) samt en i Edinburgh, Skottland, ledd av J. W. Brodie-Innes och hans Amen-Ra Tempel (Alpha Omega No. 2). Nu ensam i London utan sin mans ledning degenererades Alpha Omega Orden ganska snabbt av Moïnas misskötsel, vilket ledde Templen i Europa och Amerika. Hon gav t.ex. en viss Amerikansk Tempelledare tillåtelse att ge ut en korrespondenskurs med en avslutande ”invigning” per korrespondens för en avgift på 10$. Antalet Tempel i USA ökade markant alltså medan antalet genuina Adepter bara blev färre. Många invigda i USA röstade till slut med fötterna och vissa av dem öppnade oberoende Tempel med Golden Dawn-systemet intakt i mer eller mindre grad. Ett exempel på detta är Paul Foster Case som 1921 ledde Thoth-Hermes Templet N0. 9. Tillsammans med övriga ledarskiktet i Templet lämnade han Orden för att istället öppna The School of Ageless Wisdom, som sedermera etablerades i Los Angeles som Builders of the Adytum (B∴O∴T∴A∴).

Dion Fortune

En annan berömd personlighet inom den ockulta världen, Dion Fortune (alias Violet Firth), vars pseudonym var taget från hennes motto ‘Deo Non Fortuna’, invigdes i Alpha Omega Engelska del 1919, ursprungligen i en London-sektion av Brodie-Innes Amen-Ra Tempel men kom snart att överföras till Moïna Mathers Isis Tempel. Inledningsvis blev Dion Fortune Moïnas gunstling då hon visade en stor talang och hängivenhet åt Det Stora Verket. Fortune gav Moïna förslaget att man borde skapa en ”förgård” till Orden, en offentlig kanal som kunde värva nytt blod. Moïna godkände idén och Fraternity of the Inner Light föddes. Fortune började dock nå kontakt med astrala mästare på egen hand och Fraternity of the Inner Light blev snart ett rivaliserande hot mot Moïna Mathers intressen. Efter en bitande etisk kritik av den ockulta rörelsen i en artikelserie publicerad i Occult Review (sedermera publicerad som Sane Occultism), där Moïna Mathers kände sig högst träffad, blev även hon utesluten ur Orden. Dion Fortune blev då istället en aktiv medlem av Stella Matutinas Tempel i Bristol och närvarade under Israel Regardies upptagning till Neofyt 0°=0° Graden.

Israel Regardie – Golden Dawns baneman

Israel Regardie, som under en kort men intensiv period var Aleister Crowleys personliga sekreterare och lärjunge, publicerade 1932 A Garden of Pomengranates och The Tree of Life, vilket skapade oro i Golden Dawn-lägret då de ”avslöjade” hemligheter endast öppna för initierade. E. J. Langford Garstin och Mrs Isabel Morgan Boyd, som hade tagit över ledningen av London-avdelninen av A∴O∴ efter Moïna Mathers död, var direkt negativa och skickade Regardie skarpa reprimander. Dion Fortune, ledare för Fraternity of the Inner Light, hyllade Regardie öppet i den ockulta pressen, vilket föranledde Langford Garstin i egenskap av Alpha Omegas ledare att offentligt fördöma Regardies handling. Ledarna i det då enda återstående Stella Matutina Templet Hermes i Bristol var ambivalenta men bestämde sig till slut 1934 för att skicka ett brev till Regardie där de inbjöd honom att invigas i Hermes Templet.

Israel Regardie

Regardie avancerade upp i graderna i en rasande fart. Han invigdes till Neofyt i januari 1934 och tog sin 5°=6° grad ett år senare i januari 1935. Han fann dock till sin bestörtning Templet i ett bedrövligt skick och ansåg att dess Ledare var okunniga om de kunskaper som de satt att representera. Desillusionerad av sina erfarenheter beslutade han sig några år senare att publicera Stella Matutinas studiematerial i fyra volymer, The Golden Dawn: An Account of the Teaching, Rites, and Ceremonies of the Hermetic Order of the Golden Dawn, mellan åren 1937–40. Regardie gjorde detta med det, som han uppfattade det, ädla syftet att säkra Golden Dawn-systemets läror till eftervärlden vilket han bedömde annars med säkerhet skulle falla i glömska med de resterande Golden Dawn-templens garanterade undergång. Under dessa år slutade Templen i Stella Matutina och Alpha Omega att inviga fler Neofyter och den sistnämnda Ordens London-avdelning avvecklade allt aktivt arbete i samband med krigsutbrottet 1939, i vilket de brände upp stora delar av sin rekvisita eller på annat sätt gjorde sig av med den (såsom att gräva ner det i en kista).

The Golden Dawn av Israel Regardie

Regardie gav alltså Alpha Omega-templen den definitiva nådastöten, medan de två kvarvarande Stella Matutina Templen Whare Ra i Havelock North, Nya Zeeland, och Hermes i Bristol, England, med nöd och näppe överlevde denna kris. Det sistnämnda Templet levde dock en semi-aktiv tillvaro och under 1950-talet beslutade sig den kvarvarande Ledaren och Adepten från Alpha Omegas Skotska avdelning, W. E. Carnegie-Dickson som direkt efterträdare till J. W. Brodie-Innes, att samarbeta med Hermes Templet i Bristol som tog en allt starkare Alpha Omega prägel under hans ledning. Dock initierade man inga nya medlemmar och sakta men säkert tunnades skaran av Adepter ut varefter den ene efter den andre avled. Till slut stängdes Hermes Templet definitivt 1972. Parallellt med denna utveckling i England finns där ett flertal exempel på Adepter från olika Tempel i både Stella Matutina och Alpha Omega som bestämde sig för att bilda nya och oberoende Tempel när de såg ogillande på de förändringar som ägde rum i respektive gruppering. Dessa arbetade i samtliga fall under strängaste sekretess men vissa tecken på deras existens har med tiden kommit upp till ytan. Smaragdum Thalasses eller Whare-Ra Templet i Nya Zeeland fortsatte dessutom att existera i en isolerad men frodande tillvaro både under och efter Stella Matutinas förfall. Detta Tempel stängdes dock helt plötsligt 1978 till de initierades bestörtning och större delen av dess dokumentsamling brändes upp i processen.

Golden Dawns återuppståndelse

Under 1960-talets flower-power period och långt in på 70-talet, med New Age rörelsens födelse, hade magin och Golden Dawn-traditionen börjat bli populär igen och både Crowleys böcker och The Golden Dawn började att ges ut på nytt, eftersom de gamla upplagorna sedan länge hade varit slutsålda och samlat på sig ett högt samlarvärde. Regardie var en stor inspiratör i denna ockulta förnyelse och han började korrespondera med många ockulta studenter som såg honom som den främste av sin samtids magiker.

Försättsidan till The Golden Dawn

I USA var den ockulta renässansen tämligen markant och Golden Dawn-tempel började att dyka upp lite varstans över den amerikanska kontinenten. Under 70-talet träffade den unga Cris Monnastre den nu ålderstigne Regardie som mot slutet av 70-talet tog henne till sig som sin personliga lärjunge. Tillsammans återuppväckte de magiskt Hermetic Order of the Golden Dawn i början av 80-talet. Samtidigt på andra sidan kontinenten, ovetande om vad som tilldrog sig på västkusten, började Chic Cicero med fru under 80-talets början att bygga ett Adepternas Valv i Georgia, som sedermera 1982 konsekrerades av Israel Regardie. I detta Valv invigde Regardie samma år två kandidater, Cris Monnastre och Adam Forrest, direkt till Adeptus Minor 5°=6° Graden. I samband med detta invigde han även Christopher Hyatt till Neofyt 0°=0° Graden. Dessa tre personer är de enda som har blivit invigda genom Israel Regardies hand.

Initiatorn Israel Regardie

Cris Monnastre och en annan kvinna, Laura Jennings, började 1982 att under Israel Regardies överinseende driva ett Tempel i Los Angeles med det passande namnet Osiris Khenti Amenti (Osiris underjordens konung), då Osiris i den Egyptiska mytologin är dödens och återuppståndelsens främste symbol. Under samma år och ovetandes om vad som tilldrog sig på andra sidan Stilla Havet öppnades dessutom Thoth-Hermes Templet i Wellington, Nya Zeeland, av Patrick J. och Chris Zalewski, auktoriserat av Jack Taylor, senior medlem av Order of the Table Round (O.T.R.) tillika Adeptus Exemptus 7°=4° och f.d. Hierofant i det gamla Whare-Ra Templet. O.T.R. var en grupp som sedan 1960-talet utgjordes av mestadels gamla medlemmar i Whare Ra med vilket Pat Zalewski hade umgänge i början av 1980-talet. Enligt Pat Zalewskis egen utsaga skall Taylor ha upptagit honom direkt till Adeptus Major 6°=5° (och alltså hoppat över graderna 0°=0° till 5°=6°) och därefter ha överfört sin 7°=4° Grad och den ”eteriska länken” till Zalewski från sin sjukhussäng (vilket senare reglerades av Taylor personligen ceremoniellt).

Pat Zalewski

Israel Regardie avled några år senare, 1985, efter att ha varit Golden Dawn-traditionens främste publicistiske förvaltare och inspiratör i en ålder av 78 år. Det går inte att bedöma omfattningen av hans arv till eftervärden och Golden Dawn-samfundet men man kan med säkerhet påstå att Golden Dawn-traditionen aldrig skulle ha fått det genomslag som den har haft i västvärlden i och med publikationen av hans böcker och ännu mindre överlevt tills våra dagar i denna explosiva omfattning. Dessutom var han instrumental vid grundandet av en ny inkarnation av Hermetic Order of the Golden Dawn i Amerika, något han även fick tillerkänt av Patrick Zalewski, som strax innan Regardies bortgång bjöd in honom och Cris Monnastre till Nya Zeeland för en initiering till Adeptus Major 6°=5° Graden.

Jean-Pascal Ruggiu

Dock var även två av de brittiska hemliga och autonoma ordenssällskap, som hade bevarat den legitima Golden Dawn-härkomsten efter att Rosicrucian Order of A∴O∴ officiellt hade slutat att existera efter 1939, delaktiga i Golden Dawns uppväckelse i Europa under samma tidsperiod. Två år innan Regardies återuppväckelse av Hermetic Order of the Golden Dawn blev den franska Golden Dawn-studenten och alkemisten Jean-Pascal Ruggiu invigd i Order of the Pyramid and the Sphinx i England, en orden som leddes av Grevinnan Tamara Bourkoun med direkt härkomst från Rosicrucian Order of A∴O∴. Han erhöll även auktorisation att öppna ett Tempel på kontinenten och gjorde så i Strasbourg. Israel Regardie var väl medveten om detta Tempels existens då han i ett brev hänvisade en av sina korrespondenter till gruppen i Strasbourg. Efter en resa till Bristol, England, där Jean-Pascal Ruggiu och Nicolas Tereshchenko av arkivarien Robert A. Gilbert erhöll antika mötesprotokoll från S. L. MacGregor Mathers gamla Tempel i Paris, Ahathôor No. 7., bestämde de sig för att återuppliva Templet efter hemkomsten. Året 1993 blev Ruggiu och Tereshchenko upptagna till 7°=4° i ett London-baserat Tempel med namnet Serapis av Ancient Magical Order of the Golden Dawn, vilket leddes av Desmond Bourke och Apollon Leontas, med härkomst till Rosicrucian Order of A∴O∴ och Fellowship of the Rosy Cross. De båda fransmännen fick av dessa ålderstigna Adepter den formella auktorisationen att driva Ahathôor N0. 7 såsom Modertemplet av Ordre Rosicrucien de l’Alpha et Omega.

En Gyllene Gryning i Sverige

Efter Regardies död faller Orden till en början sönder i olika fraktioner som driver sina egna oberoende Tempel över hela den Nord-Amerikanska kontinenten. The Israel Regardie Foundation, lett av Christopher Hyatt, upprättas i samband med Regardies död med målet att förvalta hans magiska arv. De hinner publicera Regardies sista bok The Complete Golden Dawn System of Magic innan de splittras i en ny söndringsprocess ganska snart efter hans död. Jaura Jennings, en av de tidiga Tempelledarna, lämnar tidigt samarbetet med Hyatt och Monnastre för att mot slutet av 80-talet bilda ett Tempel i Washington kallat Ra-Horakhty, auktoriserat av Thoth-Hermes Templet i Nya Zeeland.

The Complete Golden Dawn System of Magic av Israel Regardie

Cris Monnastre och Adam Forrest beslutar sig mot slutet av 80-talet att börja samarbeta igen och bildar då en löst sammansatt organisation kallat Hermetic Order of the Golden Dawn vars Tempel verkar i det fördolda över hela den amerikanska kontinenten. Chic Cicero upptas till 5°=6° av dem båda, vilket tillsammans med Monnastre och Forrest leder Orden. Samarbetet varar dock endast i några enstaka år. Året 1992 invigs den i Sverige bosatta amerikanen David J. Griffin av Cris Monnastre och han tas i rasande fart genom Den Yttre Orden, under Monnastres personliga överinseende. När han två år senare tas upp till 5°=6° Graden Adeptus Minor av Cris Monnastre, Adam Forrest och Chic Cicero som offierande Adepter, i samma Valv som 1982 konsekrerades av Regardie, upptar Cris Monnastre honom till Zelator Adeptus Minor samma dag och auktoriserar honom att starta ett Tempel i Sverige. Detta faller till föga hos de övriga två Ledarna, Adam Forrest och Chic Cicero, vilket blir upptakten till en intern konflikt som till slut leder till en definitiv brytning mellan Monnastre-Griffin och Forrest-Cicero.

David John Griffin

Två falanger bildas ur denna klyvning som båda brukar sig av namnet Hermetic Order of the Golden Dawn, en baserad i Florida under Chic Ciceros ledning och den andra i Kalifornien under Cris Monnastres och David Griffins. Vid ankomsten till Sverige grundar David Griffin vid vårdagjämningen 1994 det första svenska Templet, närmare bestämt i Stockholm, med direkt auktorisation av Cris Monnastre. Templet heter ”Isis-Nuit” och konflikten som nu har inletts på grund av Golden Dawn-traditionens grundande i Sverige kommer att lägga en skugga över hela det internationella Golden Dawn-samfundet ända fram tills våra dagar.

Rosornas krig

Samma år som det svenska Templet grundas registrerar David Griffin namnet Hermetic Order of the Golden Dawn som varumärke i Sverige. Med detta som grund registrerar han senare varumärket i hela EU i samband med Sveriges inträde i Unionen vid årsskiftet. År 1995 ansöker den konkurrerande organisationen med samma namn och Chic Cicero i spetsen om en U.S. Federal Trademark för namnet ”…med det uttryckliga syftet att bevara traditionen för alla medlemmar i giltiga Golden Dawn-grupper”. Detta inleder en bitter strid mellan de båda falangerna, om vem som har rätt att bära namnet Hermetic Order of the Golden Dawn. Trademark-historien stillar sig dock till slut temporärt efter heta strider där båda organisationerna gör en överenskommelse 1996 om att likvärdigt dela på rättigheterna till att använda namnet Hermetic Order of the Golden Dawn runt om hela världen.

Sigillet för H.O.G.D./A+O

År 1995 upptas Tomas Stacewicz i Isis-Nuit Templet som Neofyt 0°=0°. Året därefter, 1996, befordras David Griffin till Adeptus Major 6°=5° Graden av Cris Monnastre. Vid vårdagjämningen 1997 grundas ett andra svenskt Tempel under ledning av Tomas Stacewicz med västra Sverige som upptagningsområde vilket antar namnet ”Thoth Ter Maximus”, utgörande ett Dottertempel till Isis-Nuit. Samtidigt med detta bryter Orden i Sverige sin offentliga tystnad och samma år knyter David Griffin en nära kontakt med Paristemplet Ahatôor No. 7 av Ordre Rosicrucien de l’Alpha et Omega och befordras av Nicolas Tereshchenko och Jean-Pascal Ruggiu till Adeptus Exemptus 7°=4° Graden. I och med detta erhåller den svenska Orden en legitim härkomst till MacGregor Mathers’ ursprungliga Rosicrucian Order of A∴O∴ och de huvudsakliga traditioner som har härkomst till Isis-Urania Templet, tillsammans med en mängd äldre rosenkorsiska magiska och alkemiska överföringar. År 1998 konsekreras den svenska Orden enligt gammal A∴O∴ sed av Ruggiu och Isis-Nuit Templet erhåller ett privilegiebrev med siffran ”No. 21” där Tomas Stacewicz installeras ceremoniellt som Imperator, David Griffin som Praemonstrator och Tommy Westlund som Cancellarius. Med detta som grund proklamerar Tereschenko, Griffin och Ruggiue, under det gemensamma namnet Hermetic Order of the Golden Dawn, Outer Order of the Rosicrucian Order of Alpha et Omega (H.O.G.D./A+O), en Reformatio Fraternitatas Ad Rosae Crucis Anno 1999 vilket följer en gammal rosenkorsisk sed om att reformera brödraskapet vart 111 år.

Nicholas Tereschenko

Reformationen markerar sålunda en klar gränslinje vilken skiljer ut Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) från de andra Golden Dawn-falangerna. Istället för att sträva efter att bevara Golden Dawn-traditionen och dess ursprungliga studieplan intakt, som den var vid tiden för den allmänna reformationen 1888, proklamerar H.O.G.D./A+O att dess reformation istället har förlagt stora delar av det publicerade corpus till Den Yttre Orden. Studenten förväntas numera arbeta aktivt och regelbundet med de Krafter med vilket han eller hon genom sina invigningar har blivit introducerad. Istället sägs Den Inre Orden kunna erbjuda Adepten en tidigare opublicerad läroplan som förutom en fördjupning inom rosenkorsisk teurgi dessutom omfattar en alkemi som härstammar från äldre rosenkorsiska källor. (Se separat artikel om Reformationen nedan.)

Adeptens Insignium

Sedan den ursprungliga proklamationen av sin reformation år 1999 har Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) frodats och expanderat i Europa och Amerika. Samtidigt har den väckt ganska mycket upprörda känslor från majoriteten av de övriga Golden Dawn-organisationerna, många relativt nybildade och baserade på Regardies böcker, inte minst på grund av dess obevekliga ståndpunkt att bevara den rosenkorsiska traditionen ren från främmande element och nymodigheter, såsom new age, ny-hedendom och Thelema. Av naturliga skäl upplevs detta som provokativt av flertalet av de andra lägren inom Golden Dawn-samfundet som känner sig träffade. Men förutom att Reformatio Anno 1999 av vissa anses bryta mot Golden Dawn-traditionens råmärken har antagonismen blivit allt tydligare mot Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) efter att de 2003 officiellt proklamerat att David Griffin och Jean-Pascal Ruggiu inte bara har återupprättat kontakten med Den Tredje Orden utan dessutom med samma Hemliga Ledare som auktoriserade MacGregor Mathers och Kenneth MacKenzie.

Adonai ha-Aretz föreställd av initierade i Golden Dawn

Den post-reformativa tidseran kännetecknas av en tydlig uppdelning i en traditionalistisk och en post-modernistisk falang inom Golden Dawn-samhället. Den traditionalistiska falangen med Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega) i spetsen försöker att värna om Traditionens råmärken och sätter en standard gentemot post-moderna tendenser i samhället, såsom själv-invigningar, ”astrala” invigningar, profanering av mysterierna, godtyckliga rekonstruktioner av de högre graderna, misstro mot Den Tredje Ordens fysiska existens, en materialistisk och profan historiesyn, etc. Den ursprungliga uppgörelsen angående varumärket Hermetic Order of the Golden Dawn rivs således upp och en hätsk förtalskampanj inleds mot H.O.G.D./A+O och dess härkomster, men efter tre års förhandlingar och en ny uppgörelse ägs numera rättigheterna till namnet av båda falangerna, med den skillnaden att David Griffins Hermetic Order of the Golden Dawn måste lägga till ”Outer Order of the Rosicrucian Order of Alpha et Omega” för att särskilja sig i USA. H.O.G.D./A+O äger dessutom rättigheterna för namnet ”Hermetic Order of the Golden Dawn” i E.U.

Ceremoni utförd i Ahathôor-templet år 2009

Efter denna nya uppgörelse från 2007 har H.O.G.D./A+O på sin webbplats lagt stor betoning på demarkationslinjen mellan sig självt och de övriga etablerade Golden Dawn-organisationerna, vilket enligt H.O.G.D./A+O främst består i att de besitter och lär ut de högre sexuella mysterierna eller den ”Inre Alkemin” i sina högsta grader Magister Templi, Magus och Ipsissimus (eller de ”Tre Magisterierna”), emottagna från Den Tredje Orden. I egenskap av att vara auktoriserade av samma Tredje Orden som gav Kenneth MacKenzie den esoteriska överföringen att lägga grunden för G∴D∴ i Det Yttre och S. L. MacGregor Mathers auktorisation att grunda R.R. et A.C. så framställer H.O.G.D./A+O sig också såsom den enda avkomman i direkt nedstående led till det ursprungliga Hermetic Order of the G∴D∴ från 1888, såsom arvtagare till S. L. MacGregor Mathers’ Rosicrucian Order of A∴O∴, och att de därmed har fullbordat det initiatoriska systemet från Neofyt 0°=0° till Ipsissimus 10°=1° Graden. Detta föranleder under våren 2008 en ny kampanj av hätska anklagelser mot H.O.G.D./A+O och förtal av Griffins person och hans närmaste ämbetsmän, från olika anonyma webbplatser och inlägg på diverse diskussionsforum, där betoningen främst har lagts på att misskreditera föreställningen om alkemins sexuella natur och existensen av en Tredje Orden.

”Magnum Opus”

Patrick Zalewski deltar också i den kritiska kören mot Hermetic Order of the Golden Dawn (Alpha et Omega). Hans Tempel Thoth-Hermes No. 1 har år 1999 flyttat från Nya Zeeland till Cairns, Australien, och han har dessutom år 2001 hunnit auktorisera ytterligare ett Tempel i Quebec, Canada, Horus Temple No. 2. Den senare har en mer internationell och offentlig prägel i jämförelse med den förra som i praktiken måste betraktas ha inaktiv status. Pat Zalewski ägnar istället tid åt att administrera en korrespondenskurs för Adepter i Golden Dawn-traditionen. Rosornas krig fortsätter således i oförminskad styrka i ytterligare några år tills det till slut ebbar ut och övergår till något som närmast kan liknas vid ett ”kallt” krig. H.O.G.D./A+O tar under vårdagjämningen 2009 ett fredsinitiativ vilket gör att de värsta uttrycken i konfliken tonas ner; även om där fortsättningsvis finns en spänning och ligger en ständigt latent konflikt så kännetecknas klimatet mera av en debatt – stundtals hetsig – snarare än av förtalskampanjer.

King over the Water av Nick Farrell

Konflikten bryter dock upp igen våren 2012 i kölvattnet på Nick Farrells publicering av sina två böcker om S. L. MacGregor Mathers och hans Rosicrucian Order of A∴O∴ med titlarna Mather’s Last Secret och King over the Water. Vad medlemmarna i H.O.G.D./A+O finner som stötande med dessa publikationer är inte blott att de avslöjar de unika A∴O∴ ritualerna utan att en mycket skev och fördomsfull beskrivning av MacGregor Mathers och hans karaktär ges av författaren i bästa sensationsstil, i syfte att skada H.O.G.D./A+O. Nick Farrell är också invigd i det Nya Zeeländska O.T.R. (enligt initierade uppgifter av relativt låg grad) och försöker genom sina böcker att rättfärdiggöra Stella Matutinas och Felkins schism med MacGregor Mathers genom att göra den senare till otillräknelig som ordensledare och därigenom legitimera Whare Ra Templets klandestina status, för att rentvå Farrells och Zalewskis härkomster. Publiceringen av boksviten sker i samband med att Farrell lanserar sitt egen ordenssällskap med härkomst till Whare Ra, Magical Order of the Aurora Aurea, vilket representerar det nyaste tillskottet i Golden Dawn-familjen. Till slut bedarrar konflikten i Golden Dawn-samhället och övergår till ett relativt lugnt och fredligt år 2013, en trend som har hållit i sig sedan dess.

Ahathôor-templets Ledare, mars 2009

Under samma tid som en av de värsta stormarna härjar i Golden Dawn-samhället avslutas även sagan om Ordre Rosicrucien de l’Alpha et Omega tämligen abrupt och oväntat, den franska återuppväckelsen av Ahathôor Templet No. 7 som inleddes år 1992 under initiativ av Nicolas Tereshchenko och Jean-Pascal Ruggiu. Det skall tilläggas att de franska Adepterna aldrig under decennier av Rosors Krig på något sätt är aktivt deltagande i stridigheterna; de har den goda smaken att avhålla sig från den internationella arenan och helt fokusera sig på franska förhållanden som förhållandevis är fredliga inom G∴D∴. Detta Stortempel i H.O.G.D./A+O ser en av sina största höjdpunkter i mars 2009 när hon är värd för en internationell konferens för Orden som till stora delar videofilmas och läggs ut på YouTube. Bara något år efter detta genomgår Stortemplet en splittring och förlorar en betydande del av sin medlemsskara, något hon aldrig återhämtar sig från. Verksamheten ligger i träda i några år och under 2012 avvecklar Ruggiu Ahathôor Templet helt efter två decenniers aktiv verksamhet och övergår till annan ordensverksamhet inom Den Hermetiska Traditionen, ej relaterat på något sätt till G∴D∴. En tidsepok i den postmoderna Golden Dawn-historien är härmed till ända.

Egregorens mörka natt före Morgonrodnaden

Samtidigt som Orden frodas och har internationella framgångar under 2000-talets första decennium genomgår dess svenska Tempel paradoxalt nog en stagnation och inträder en fas som närmast kan liknas vid en ”egregorens (gruppsjälens) mörka natt”. Denna inleds av att en mängd aspiranter från Sverige, Frankrike och U.S.A., däribland Tomas Stacewicz och Tommy Westlund, upptas till Adeptus Minor 5°=6° Graden vid Corpus Christi, Stockholm 2002. Denna händelse markerar också David Griffins återkomst till ett fullt aktivt deltagande såsom Imperator efter att mellan åren 1999–2002 ha varit i stort sett frånvarande och under denna period delegerat allt ordensarbete mellan Westlund och Stacewicz i egenskap av Praemonstrator respektive Cancellarius. Officierande Adepter vid denna Adepternas Konvokation är inga mindre än Adepti Exempti Jean-Pascal Ruggiu, Robert Word och David Griffin. Vid samma tillfälle utfärdar Griffin, i egenskap av Förste Adept, egna privilegiebrev till Templet i Stockholm, som nu kallar sig ”Isis-Nut”, och till det Västsvenska Thoth Ter Maximus Templet som nu erhåller status som Systertempel, och ger dem siffrorna No. 8 respektive No. 9 som ett erkännande av Ahathôor No. 7 som deras Modertempel.

Tommy Westlund

Båda de svenska Templen och ett tredje norskt Tempel, som vid det laget har hunnit existera i ett par år i Oslo, fortsätter efter denna absoluta höjdpunkt i Ordens historia att arbeta enligt traditionellt snitt och efter reformationens bud från 1999. De låtsas som om ingenting har hänt medan Orden internationellt utvecklas mot en i huvudsak Internet- och webb-baserad och handledarledd distansundervisning pådrivet av David Griffin, inledningsvist med visst motvilligt bistånd av Tomas Stacewicz. Tommy Westlund distanserar sig dock allt mer från denna utveckling och finner stöd bland de hyperboreiska Templen för sin hållning vilket skapar en reva i egregoren. Sålunda verkar ganska starka konservativa krafter bland de skandinaviska initierade som finner det svårt att orientera sig i den nya utvecklingen. Tommy Westlund lämnar till slut H.O.G.D./A+O och grundar vid vårdagjämningen 2003 sin egen Orden som han kallar ”Sodalitas Rosae+Crucis et Solis Alati” med en kader från Isis-Nut Templet och samtliga medlemmar från det norska Templet. Samma år vid Corpus Christi upptas tre nya Aspiranter till Graden Adeptus Minor av Griffin och Stacewicz, vilket hösten 2004 avvecklar resterna av Templet i Stockholm och på dess fundament grundar en ny orden kallad ”Ordo Primae Lucis” medan det enda kvarvarande Templet, grundat av Tomas Stacewicz och hemmavarande i Västsverige, ”går under jorden” och slutar att ta upp nya medlemmar.

Inseglen på Adeptvalvets dörr

Under denna period av offentlig tystnad, som en konsekvens av den svenska Ordens söndringsprocess, återuppbyggs och konsolideras sakta den svenska egregoren samtidigt som den finner sin egen identitet mitt i den stora förändringsprocess som kännetecknas av reformationen anno 1999, kontakten med Tredje Orden och distansundervisningen. De protektionistiska och konservativa dragen lämnar aldrig den nordiska jurisdiktionen, vilket isolerar sin egregore från den internationella moderorganisationen. Ur askan reser sig sålunda ett pånyttfött Nordiskt Tempel i en Gryende Morgonrodnad som en fågel Fenix och proklamerar vårdagjämningen 2008 genom sitt Praedicatio Fraternitatis att den återigen har öppnat sina tempeldörrar för nya kandidater. Eftersom dess egentliga namn ”Thoth Ter Maximus” vid denna tid är hemlig antar Templet det offentliga namnet Alpha et Omega Tempel No. 9 av Gryende Morgonrodnaden. Samma år öppnar Tomas Stacewicz under pseudonymen ”Sincerus Renatus” den ockulta bloggen Gyllene Gryningen som på kort tid blir välbesökt och populär över hela Golden Dawn-samfundet. Ett år senare, mars 2009 i Paris, genomgår Tomas Stacewicz en befordran till Adeptus Major 6°=5° Graden, förrättad av Ahathôor Templet No. 7 av Ordre Rosicrucien de l’Alpha et Omega. Officerande Adepter vid denna Konvokation är bland andra Jean-Pascal Ruggiu och David Griffin.

Tomas Stacewicz

Som ett led i sin konsolidering har detta nya nordiska Modertempel, och den svenska Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden (H∴O∴G∴M+R∴) som administrerar det och vars jurisdiktion och upptagningsområde omfattar hela Norden (Hyperborea), inklusive Island och Baltikum, anpassat sin undervisning till att även omfatta medlemmar som inte har någon möjlighet att regelbundet deltaga i dess aktiva Tempelverksamhet. För dessa distansmedlemmar har det svenska Templet, istället för huvudsaklig fokus på webb-baserad undervisning, utvecklat en unik handledd korrespondenskurs, eller snarare flera korrespondenskurser – en för varje Grad. Till skillnad från moderorganisationen H.O.G.D./A+O, som lägger all betoning på ett virtuellt ”Cybertempel” (ursprungligen kallad ”Harparkrat No. 0”) och relegerar de fysiska Templen till att vara blott initiationscentran, lägger H∴O∴G∴M+R∴ sin huvudsakliga betoning på Templet som ett initiatoriskt undervisningscentra, där lokala medlemmar såväl som dem som är korrespondenter är direkt förankrade till Templet. Fokus i Modertemplet ligger sålunda fortfarande i den traditionella undervisningen och även dess korrespondens-medlemmar avkrävs enligt samma norm traditionell initiering och gradbefordran i ett fysiskt Tempel för att kunna få ta del av motsvarande undervisning. Dessutom kräver H∴O∴G∴M+R∴ av sina kandidater, oavsett vart de bor i Norden, att de samtliga underkastar sig en prövotid på cirka ett år innan de kan bli godkända för upptagning; honnörsordet är kvalitet framför kvantitet.

Sigillet för H∴O∴G∴M+R∴

Sålunda kontrasterar och skiljer H∴O∴G∴M+R∴ tidigt ut sig från den internationella Orden (H.O.G.D./A+O), som ursprungligen har auktoriserat dess verksamhet, och anpassar vederbörligen sin verksamhet och undervisning efter svenska och nordiska studenters temperament; kontrasten mellan den nordiska jurisdiktionen och det övriga ordenssamfundet blir med tiden allt större. Den nordiska jurisdiktionen lever med andra ord en självständig tillvaro samtidigt som den inledningsvist utgör en integrerad del eller länk i en större brödra- och systrakedja som utgör Rosenkors-Orden, Alpha Omega. I mars 2012 genomgår Tomas Stacewicz sin sista Gradbefordran i Andra Orden som kröns av Adeptus Exemptus 7°=4°. Med denna så medföljer alla härkomster till Hermetic Order of the G∴D∴ och Rosicrucian Order of A∴O∴, samt alla esoteriska överföringar och dokument som bemyndigar Adepten att auktorisera Tempel i Yttre Orden och leda Den Inre Orden. Som ett led i denna nyvunna egenmakt påbörjar H∴O∴G∴M+R∴ en process som går mot en allt högre autonomi, tills den till slut vid vintersolståndet år 2013 legitimt och traditionsenligt, bemyndigad av en Adeptus Exemptus, avskiljer sig helt från H.O.G.D./A+O och utnämner sin tidigare nordiska jurisdiktion såsom helt självständig och oberoende, och sig själv som en helt unik Orden med hemvist i Hyperborea.

Caput Mortuum

Tiden mellan vintersolståndet 2013 och vårdagjämningen 2014 utgör en alkemisk kalcineringsprocess där H∴O∴G∴M+R∴ och dess gamla Thoth Ter Maximus Tempel No. 9 underkastas en reningsprocess, vilket skiljer av alla tidigare band till forna ledare, tillhörigheter, trohetar och lojaliteter som leder tillbaka till H.O.G.D./A+O och dess egregore, utgörande ett caput mortuum. Den nordiska jurisdiktionen har, sedan den åter anträdde scenen 2008, passivt sett på hur moderorganisationen sakta men säkert har förlorat sig och tappat orienteringen i Traditionen på grund av girighet och ärelystnad. Den har observerat en förgrovning och vulgarisering av Orden i stort, där den endast har blivit en skugga av sitt forna jag och sin ursprungliga ädla vision; guldåldern har sedan länge passerats. Traditionella seder och bruk har fått giva plats för oortodoxa metoder och kommersialisering; ledordet har blivit kvantitet före kvalitet. Den svenska jurisdiktionen har tidigt tagit avstånd från denna otraditionella praxis vilket har skapat en naturlig klyfta till den internationella moderorganisationen. För sin egen självbevarelse tvingas H∴O∴G∴M+R∴ till slut helt bryta sig loss från dessa mottraditionella krafters grepp. Ur den kalcinerade askan av det gamla svenska Alpha et Omega-templet som vederbörligen avvecklas reser sig nu vid vårdagjämningen 2014 ett förlöst och pånyttfött Modertempel i dess ställe vilket förebådar en Nova Aurora Nascente in Hyperborea!

Reformationen

Sedan Reformatio Fraternitatas Ad Rosae Crucis Anno 1999, den allmäna reformationen, implementerades år 1999 har mycket underliga föreställningar cirkulerat i Golden Dawn-samfundet kring dess natur vilket har polemiserats. Eftersom H∴O∴G∴M+R∴ förklarar sig vara trogen Den Allmäna Reformationen är det på sin plats att här nämna något om denna, och den Mindre Reformation eller Reformatio Minore Anno 2010, som har genomförts i namnet av Aurora Nascente in Hyperborea såsom en uppföljning till Den Allmäna Reformationen. Den allmäna reformationens ursprungliga initiativtagare var Jean-Pascal Ruggiu och David Griffin, vilket båda var Adepi Exempti 7°=4° och ledare för det återuppväckta Rosicrucian Order of Alpha Omega. Även Robert Word, ledaren för August Order of the Mystic Rose (A.O.M.R.) och Adeptus Exemptus, tog del av denna reformation, den första på 111 år. Den utfördes på eget initiativ, utan någon ledning av Den Tredje Orden, vilket ännu inte hade kontaktat dem vid det laget. Under hela 1999 konfererade David Griffin med de svenska Hierofanterna Tommy Westlund och Tomas Stacewicz, i något som närmast kan liknas vid ett ”remissförfarande”.

Reformatorerna Jean-Pascal Ruggiu & David Griffin

Ursprunget till Den Allmänna Reformationen kan bli funnet i en gammal rosenkorsisk tradition som tillerkänner lagen om cykler och periodicitet, av progression och regression, av aktivitet och inaktivitet, vilket har varit medveten bland kontinentala Rosenkorsare och även hos reformatorerna av det ursprungliga Hermetic Order of the Golden Dawn, vilket grundades exakt 111 år tidigare år 1888 och exakt lika många år efter 1777. Det var inte en slump att S. L. MacGregor Mathers och W. W. Westcott valde just detta år, samma år som det franska Rosenkors-sällskapet Ordre Kabbalistique de la Rose–Croix grundades av reformatorerna Marquis Stanislas de Guaita och Gérard Encausse (Papus), herrar som var väl insatta i den Rosenkorsiska traditionen. Även deras efterträdare i våra dagar proklamerade en reformationens år 1999 och knöt detta till den rosenkorsiska cykeln om 111 år, vilket vittnar hur levande denna föreställning är bland franska ockultister. Båda dessa ordenssällskap såg en inledande intensiv aktivitet och kreativ expansion, vilket efter några decennier ebbade ut och till slut deklinerade, ofta kantat av söndringsprocesser och schismer, för att helt avvecklas ett halvt decennium senare. Även de tyska Gyllene Rosenkorsarna, som efter år 1777 erfor samma processer, var trogna denna föreställning om reformationer av sin Orden, vilket följande text hämtad ur en av deras ritualer vittnar om:

Orden har manifesterat sig i den yttre världen under många namn, och har genomgått många förändringar. År 1111 var det känt som De Magiske Brödernes Allians. År 1222, efter korsfararnas nederlag i Jerusalem och fördrivningen av kristna från det heliga landet, spreds sig de överlevande medlemmarna över hela världen. Således frambars vårt brödraskaps ljus till Frankrike där Tempelherre-Orden bildades av Hugues de Payns med hjälp av Alliansen. […] År 1314, när Tempelherre-Orden undertrycktes i Frankrike,  sände den sista stormästaren, Jaques de Molay, sin brorson Greven av Beaujeu till Tempelherrarnas krypta i Paris för att återvinna en kista fylld med Ordens esoteriska hemligheter. Dessa dokument skickas genom ett sändebud av riddare till Skottland, där de kom fram år 1333, och användes senare för att lägga den andliga grunden för frimureriet. Gång på gång genom århundradena, har vår Orden manifesterats och varit känt under många namn. År 1444 var det känt som Korsets Orden, år 1555 som Rosenkors-Orden, och år 1666 som Gyllene Korsets Bröder, och år 1777 som Guld- och Rosenkors-Orden.

Som vi här kan se i detta citat finns det en väl förankrad grund i Traditionen för Den Allmäna Reformationen. Anledningen till en Allmän och Mindre reformation är dels att till fullo återuppväcka Ordens flamma, och dels att anpassa den efter de rådande tider i vilket den återuppväcks. I samband med Den Allmänna Reformationen, anno 1777, reformerades Orden efter frimureriska former, påverkat av det utbredda ordensvärmeriet vid denna tid bland adeln. År 1888 anpassades Orden efter mer uttalat romantiska, ockutistiska och ceremoniellt magiska former på en qabalistisk grund, påverkat av författare som Francis Barret och Eliphas Levi. Idag efter år 1999 har reformationsarbetet främst inriktat sig på det förhållande att så mycket av G∴D∴ under det senaste århundradet har blivit profanerat av Aleister Crowley, Israel Regardie, R. G. Torrens, Francis King, et al. Detta har skapat en situation där det teurgiska systemet enligt G∴D∴ har blivit tillgängligt och populariserat, inte minst på grund av den ständiga bokutgivningen av en ny generation av författare. Dagens kandidater är mycket mer kunniga och i flera fall mer erfarna inom de magiska konsterna än de var vid tiden för den förra Allmänna Reformationen, anno 1888.

Nyutgåvan av The Golden Dawn från 1969

En annan allvarlig konsekvens av all denna profanering av vår Ordens läror och undervisning är att dess egregore (gruppsjäl) har blivit komprometterad. Vår Inre Orden och dess mysterier har traditionellt varit fördolt från Den Yttre Orden, och helt definitivt från den yttre världen. Idag utgör den inte något sant hemligt sällskap; det som har varit esoteriskt (inre; fördolt) är numera exoteriskt (yttre; för allmän beskådning). I syfte att återställa det hermetiska kärlet hos Den Andra Orden har ordensreformatorerna känt sig manade att lägga ut en stor del av dess profanerade läror till Den Yttre Orden och överföra äldre Rosenkorsiska och oprofanerade läror och magiska tekniker och alkemiska processer till den reformerade Andra Orden. Vad detta ”nya” (egentligen ännu äldre) innehåll i vår Andra Orden egentligen består i kan vi inte yppa något om här, förutom att en del härrör från tidigare reformationer av vår Orden, som föregick den av 1888. Vad vi kan säga något mera om är hur det material som tidigare var reserverat för Den Andra Orden efter år 1888 numera har implementerats i vår reformerade Första eller Yttre Orden. Men innan vi gör det skall vi säga något om den mindre reformation som har utförts med början på 2010.

The Secret Rituals of the Golden Dawn av R. G. Torrens

Den Rosenkoriska traditionen om cykler påbjuder att det inom den större och allmänna reformationscykeln om 111 år bör genomföras mindre reformationer varje decennium, eller vart 10:e (eller 11:e) år. Om vi tittar på Guld- och Rosenkors-Ordens tidiga historia så ser vi att den efter 1710 genomgick ett flertal reformationer med kort intervall. På samma sätt lämnades mycket över att göra efter Den Allmäna Reformationen, anno 1888, när G∴D∴ grundades, som åtgärdades under större delen av 1890-talet, i synnerhet med Andra Orden. Då den allmänna reformationen mera omfattar en genomgripande förändring av Orden, som initieras vart 111:e år, senast år 1999, så syftar den mindre reformationen att skapa mindre förändringar som, så att säga, syftar till att modifiera i större detalj det som den större och allmänna reformationen syftar att förändra på ett mer generellt plan och skapar ramarna för. Vi måste också komma ihåg att de ursprungliga reformatorerna Ruggiu och Griffin utförde reformationen utifrån ett inneboende behov av detta och för att tiden var den rätta, men utan någon ledning av Den Tredje Orden. Liksom med den förra reformationen år 1888, då Orden under MacGregor Mathers ledning fick en förnyad förbindelse med De Hemliga Ledarna först efter tre år, närmare bestämt år 1891, så etablerade Orden under Ruggius och Griffins ledning ånyo en ny förbindelse exakt tre år efter reformationen år 1999, nämligen år 2002, eller med andra ord 111 år senare! Sålunda kunde reformationen med Den Andra eller Inre Orden fullbordas först ett decennium senare, nu under en direkt vägledning av Rosenkorstraditionens väktare.

Astral Projection, Magic and Alchemy av Francis King

En mindre reformation syftar också att anpassa en Yttre Orden efter de lokala förhållanden som råder i ett specifikt land. Sedan det hyperboreiska Modertemplet i H∴O∴G∴M+R∴ genomförde Den Allmäna Reformationen, anno 1999, har det varit ständigt upptagen av att praktiskt implementera dess påbud på ett så optimalt och fungerande sätt som det har varit möjligt, utan att störa Den Yttre Ordens initiatoriska process. De ursprungliga reformatorerna Ruggiu och Griffin har främst upptagit sig med att fokusera på Den Inre Ordens undervisning, vilket har lett till att reformationen av Den Yttre Orden på vissa områden blivit eftersatt och på andra slarvigt implementerat. Den Hyperboreiska Jurisdiktionen har under det decennium som har följt på Den Allmänna Reformationen, under ledning av reformatorn Tomas Stacewicz, gjort sitt yttersta att återgärda dessa ”barnsjukdomar” som har följt i kölvattnet på reformationen. Dessa modifikationer och åtgärder har nu fullbordats till en optimal nivå när H∴O∴G∴M+R∴ har tagit det sista steget och helt avskiljt sig från de ursprungliga reformatorerna för att manifestera en Nova Aurora Nascente in Hyperborea.

Reformatorn Tomas Stacewicz

Den Yttre Ordens reformation är mycket enkel och logisk i sin raison d’être. Eftersom var och en av Den Yttre Ordens Grader kan korresponderas med ett av de fyra lägsta Sefiroth på Livets Träd under Slöjan Paroketh, även känd såsom Isis Slöja, erbjuder de en inneboende och naturlig formel för en dylik utveckling av varje Grad, som inte på något sätt är främmande för det initiatoriska systemet som sådant utan snarare förstärker det och ger det en vederbörlig fördjupning. Var och en av dessa fyra Sefiroth korresponderas med olika principer, existensplan och krafter, eller energiaspekter, enligt följande:

• Zelator 1°=10°: Malkuth – Elementet Jord
• Teoricus 2°=9°: Yesod – Elementet Luft & Planeten Luna
• Practicus 3°=8°: Hod – Elementet Vatten & Planeten Merkurius
• Filosofus 4°=7°: Netzach – Elementet Eld & Planeten Venus

Enligt den ursprungliga Allmänna Reformationen, anno 1999, så som det föreskrevs av Jean-Pascal Ruggiu och David Griffin, förordades att även de Zodiakala Tecken som korresponderas med varje Element, Den Elementara Trigonlen, också skulle omfattas av den nya praktiska studieplanen. Tillsammans med de ovan föreskrivna Planeterna utgjorde Zodiaktecknen den astrologiska magin, vid sidan av den elementara. Dock har den senare Mindre Reformationen, anno 2010, så som den föreskrivs av Tomas Stacewicz, modifierat detta med att även lägga till de tre Planeter som korresponderar med Luna, Merkurius och Venus, fast på en högre oktav eller deras transcendenta motsvarigheter, nämligen Saturnus för Luna, Jupiter för Merkurius och Mars för Venus. Således har en balans upprättats och en mer logisk progression av arbetet i Den Yttre Orden tillförsäkrats, vilket kröns av det teurgiska arbete utfört av en Herre eller Härskarinna av Portalerna, där Planeten Sol utgör det främsta ämnet, tillsammans med Kvintessensen eller Elementet Ande. Både Sol och Ande utgör syntesen av övriga Sex Planeter respektive Fyra Element.

Johann Daniel Mylius Hexagram från Opus Medico-Chymicum

I en logisk progression, som följer på hela den initiatoriska cykeln i Yttre Orden, fullbordat vid Parokeths Slöja, genomgår initianden en alkemisk cirkulationsprocess av Solve et Coagula, där varje ”Elementar” Grad (1°=10°–4°=7°) utgör själva Solve-fasen (upplösning i beståndsdelar) vari initianden separeras i sina elementära delar, och där ”Portalgraden” (Paroketh) bildar Coagula eller återföreningen. Denna inneboende process, som alltid har existerat i Golden Dawns initiatoriska system, förstärks härmed av det individuella arbetet som utförs av varje initierad. Sålunda brukar sig den initierade av ritualer och magiska formler som tidigare reserverades för Adepti Minori 5°=6° men som sedan Den Mindre Reformationen, anno 2010, brukar sig av de enklaste formerna av ritual som är mycket snarlika de som tidigare lärdes ut till en Neofyt 0°=0° från 1888. Inga viktiga främmande symboler introduceras till en Yttre Ordens medlem som inte har funnits där förut, med ett undantag. Till Den Mindre Pentagramritualen appliceras härmed de pentagram som används av Hierofanten i varje ”Elementara” Grad och som sedan år 1888 alltid har delats ut till varje initierad som utgörande en del av deras teoretiska studium. Skillnaden är nu att dessa även appliceras praktiskt vid bruket av Pentagramritulen, att den initierade har ett aktivt förhållade till symbolen istället för passivt.

”Solve et Coagula”

Det som har tillkommit såsom helt nytt för Den Yttre Orden är bruket av Hexagramritualer, vilket redan lärs ut i deras Mindre form i den reformerade Neofyt 0°=0° Graden vid sidan av Mellersta Pelarens Ritual, som ursprungligen reserverades för Herrar och Härskarinnor av Portalerna. Nu appliceras de även vid invokationen av de enskilda Planetara Krafterna. Dessutom används både Pentagramritualen och Hexagramritualen vid invokationerna av Den Zodiakala Trigonalen. Läsaren måste dock erinra sig att den rituella formen i hela Yttre Orden är av en basal och enkel form och att bruket av Elementen, Planeterna och Zodiaken endast är av allmän och helhetlig form. Enligt både de allmänna och mindre reformationernas påbud reserveras arbetet med mer avancerade och komplexa magiska formler och utbroderad rituell praktik till Adeptus Minor 5°=6° Graden, där korresponderande under-grader (Neofyt Adeptus Minor, Zelator Adeptus Minor, Teoricus Adeptus Minor, etc.) bl.a. vigs åt invokationen av respektive under-krafter i vart och ett av hierarkierna tillhörande Element, Planeter och Zodiak, eller med andra ord under-element (ex. Jord av Luft, Vatten av Eld, etc.), under-planeter (Jupiter av Venus, Saturnus av Sol, etc.) och Zodiakens dekader, etc.

Fr. C.R.C:s Krypta

Den som önskar veta mer om Den Yttre Ordens reformerade studieplan kan läsa en sammanfattning om den här. Den vetgirige kommer att märka att Den Mindre Reformationen, anno 2010, i Hyperborea har lagt till en ytterligare ”grad” före Neofyt 0°=0° Graden, vilket utgör en förberedande prövo-grad. Även om denna praxis är tämligen unik för just H∴O∴G∴M+R∴ och relativt ovanlig i det övriga Golden Dawn-samfundet så är detta ingalunda något onormalt bland ett flertal traditionella hermetiska ordenssällskap; snarare har det varit kutym att pröva kandidaten en tid, runt ett år, ibland längre, innan han eller hon tillåts bli upptagen i brödraskapet. Den Mindre Reformationen har lärt sig av misstagen att öppna upp sina Tempelportar till för många kandidater. I det ursprungliga Hermetic Order of the G∴D∴ och Rosicrucian Order of A∴O∴ var det brukligt att alltid neka kandidaten tillträde vid första ansökningsförfarandet. Endast om han eller hon hade tålamod nog att ansöka en andra gång blev det aktuellt för upptagning; detta utgjorde själva testet. Vi har funnit att en årlig prövotid är mer rättvis och säker kvalitetsprövning huruvida en kandidat har det rätta virket eller ej. Dock utgör detta prövoår inte blott ett test utan också en vederbörlig förberedelse, vilket gör uppstarten till den initiatoriska processen mer optimal.

En kandidat som söker anträde…

Avslutningsvist lägger den hyperboreiska mindre reformationen en större tonvikt vid experimentell eller yttre alkemi och spageri, vilket redan introduceras i Den Yttre Ordens högre Grader. Denna emfas på laboratoriealkemin fortfars i Den Inre Orden, där Adeptus Minor 5°=6° Graden vigs åt diverse processer inom växtriket, det alkemiska Mindre Verket, bl.a. av framställandet av ett Circulatum Minor, med det yttersta målet att slutgiltigt producera en ”växternas sten” och ett spagyriskt Aurum Potabile. Adeptus Major 6°=5° Graden vigs åt mineralriket och de torra och amalgama vägarna, nyttjandes den vulgära eldens smältugn (athanor) och Den Svarta Draken, medan Adeptus Exemptus 7°=4° Graden reserveras för mineralrikets våta eller fuktiga vägar, brukandes Den Röda Draken och Den Hemliga Elden, samt preliminära processer inom det animaliska riket. Dessa processer som praktieras inom de seniora Adept-graderna utgör Det Stora Verket, med målet att framställa det vita och röda elixiret – De Vises Sten.

Alkemiskt laboratorium

Det yttre alkemiska (eller ”arkemiska”) och spagyriska arbetet är lika viktigt som den yttre teurgin i Den Andra Orden, båda representerande externaliserade processer och viktiga aspekter av De Yttre eller Lunara Mysterierna, vilket utgör en reflektion av Inre eller Solara Mysterier representerat av Inre Alkemiska processer och en Inre Teurgi, bortanför Nefthys Slöja till Den Tredje Orden. Det skall också tilläggas att en Adeptus Major förväntas arbeta inom den Salomoniska magiska traditionen med frambesvärjandet (evokationen) av ktoniska andar och demoniska entiteter, en verksamhet som görs under största allvar av en Adept av Den Andra Orden såsom en del av en yttre teurgisk formel. För att nå framgång i detta arbetet förväntas Adepten ha nått en full Kunskap och Konversation med sin Helige Skyddsängel, en process och kommunikation som påbörjades redan som Adeptus Minor men som fullbordas i en Adeptus Majors verk; det är först när detta är till ända som den initierade blir en sann Adeptus Exemptus – Den Emancipierade Adepten. Den salomoniska traditionen har vulgariserats tillräckligt under de senaste decennierna och missförståtts lika gravt av de profana, och vi lämnar därför detta ämnet därhän då dessa entiteter är för farliga att ens tänka på för det jordigt inklinerade sinnet.